Jag har precis pratat med Yasser, en afgansk kille, vars kompis, också från Afghanistan, blev skjuten i huvudet förra veckan på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Eslöv. Kompisen dog igår kväll av sina skador. Han har en bror i Sverige, föräldrarna är just nu i Iran. Grabben var 16 år! Så tragiskt.
På tisdagar är jag hemma hos Yassers mamma och lär henne svenska. Idag har vi räknat 1-10, pratat om veckodagar och datum samt kroppen. Det är roligt att se hennes iver att lära sig.
Efter en go´fika hos Anna och Johan kom jag hem och började planera inför mitt livs största resa. Till ett land som inte finns men består av 250 000 flyktingar. Håller på att dra ihop medicinskt kunnigt folk som vill följa med en vecka och göra frivillig arbete. Igår var jag hos min tandläkare och berättade om resan och hon tyckte det lät intressant. Jag har också frågat min doktor, tre sjuksköterskor. Vi behöver en gynekolog också. Känner du någon sjukvårdskunnig som skulle vilja följa med och göra en insats så hör av dig. Eller kanske du vill följa med?
Avslutar med dagens visdomsord:
Din blogg är helt underbar!!!
SvaraRadera