Fadime - dödad av sin far för 10 år sen

Fadime, född 2 april 1975 i Turkiet. Hon var en kurdisk kvinna, invandrad till Sverige från Turkiet vid sju års ålder. Idag (21 januari) är det exakt ett år sen som hon mördades av sin pappa. 

Så här skriver unt.se


"Anledningen till mordet var att Fadime vägrat leva i enlighet med de kulturella koder hennes familj ansåg att hon som kurdiskfödd flicka skulle lyda. Koderna, som innebar stora frihetsinskränkningar, stämde inte överens med dem som gällde i det svenska samhälle, där Fadime tillbringat större delen av sitt liv. Hennes far betraktade henne dock som en hora som vanärat honom och såg ingen annan lösning för att rädda sin heder än att mörda henne."


Vill du läsa hela artikeln, klicka på länken nedan.


Arvet efter Fadime


Det här hände för 10 år sen. Det har inte hänt så mycket sen dess när det gäller hederskulturen. Jag har ett par väninnor som arbetar med detta och de är förfärade över vad som händer i Sverige när det gäller unga flickor med utländsk bakgrund. Jag frågade en väninna med utländsk bakgrund om hon ville komma hem till oss över en helg. Hon är 19 år och har en stor familj och behövde komma ifrån ett tag. Hon hade tidigare uttryckt att hon har en massa frågor som hon vill ställa mig. Trots att hon är myndig och kan göra precis som hon vill enligt lag, så sa hon att hon skulle be sin pappa och sin bror om lov. Hon fick inte komma hem till oss, trots att Niclas var bortrest och vi var enbart kvinnor i huset. 


Det här är en kultur vi måste lära oss att hantera. Att våga gripa in, oavsett om det är en svensk kvinna eller en kvinna med utländsk bakgrund, om vi upptäcker utsatthet. Håll ögon och öron öppna. Lita på din magkänsla när du träffar på något som verkar misstänksamt. Ta kontakt med kvinnojouren och be om råd.


www.kvinnofridslinjen.se


020-505050 stödtelefon för våldutsatta kvinnor


Tillsammans kan vi vara med och förändra det svenska samhället på det här området.

Ytterligare perspektiv...

I måndags kväll var vi på middag hos våra afghanska vänner. De är 13 i familjen. Vi sitter och pratar om hur föräldrarna längtar hem till Afghanistan, hur svårt det är för dem och de största barnen att lära sig svenska. Hur de jagades av talibaner och hur talibanerna brände ner deras hus. Vi pratade om sonens 9 månader långa färd till Sverige. Det är som taget från en film.

Samma kväll får vi tillkalla vår kompis som är läkare. Miriam har svåra magsmärtor, hon bara ylar... men ett tryck på rätt ställe gjorde att allt kom upp i en hink. Hon kom inte iväg till skolan igår (heller).

Natten till igår får vi ett sms. Vår svägerska, som är fru till Niclas bror som dog i somras, miste sin mamma. Tungt för Gunilla och pojkarna.

Igår gick jag på ett hembesök här i Höör. En kvinna som har haft ett mycket tufft liv och som inte har något socialt liv. Att lyssna på henne och höra henne berätta om sitt liv, ger mig ett annat perspektiv på mitt eget liv. Det gör egentligen alla de här händelserna. Det finns liv utanför mina egna väggar och kyrkans väggar. Det finns människor som behöver hjälp, stöd, tröst, glädje, gemenskap, en kopp kaffe, en kram, ett leende... Jag behöver också allt det där, men jag har min familj, jag har vänner och jag har min kyrka. Men det är långt ifrån alla som har det så bra. Jesus gav oss ett uppdrag: "Gå därför ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar!" Hela världen börjar utanför min egen dörr. Alla folk inkluderar alla människor oavsett bakgrund, hudfärg och religion.

Perspektiv...

Vår brorson Simon har gjort en film som berör på djupet. Det är hans 2011. Det är året då vi miste en pappa en äkta man en bror en son en svåger en farbror. Det ger perspektiv på det mesta.

Jag behöver inte säga något mer. Titta, ta till dig av det han säger.




Simons berättelse

Som en vissen blomma...

Emelie påpekade idag "mamma den där blomman ser LITE vissen ut". Ja, den är verkligen vissen. Jag hade ju egentligen sett det ett par dagar, de andra blommorna i köksfönstret ser likadana ut, men jag har inte "orkat" vattna. Har tyckt att det kan jag göra sen. Kanske tom hoppats att någon annan skulle göra det.

Den här blomman kan också få representera hur vi känner oss fysiskt. Vissna. Det började ju med Miriams lunginflammation innan jul, efter julhelgen blir både Niclas och jag förkylda. Niclas blev bra efter ett par dagar jag dras ännu med sviter och nu är Niclas krasslig igen. Esther har fått lite av det. Emelie har den engelska bakteriefloran numera och verkar inte vara mottaglig för den svenska. Det gäller att man vattnar med vitaminer, Ipren och sömn för att komma igen.

Man kan också känna sig vissen rent andligt. Om man inte regelbundet vattnar med Guds ord och bön, utan tänker "det ska ja göra sen" så blir det som med vår blomma i fönstret. Man vissnar, man är torr och det doftande blommorna ramlar av. En del känsliga blommor tom dör snabbt om man inte sköter om dom. Men  vattnar man massor så kan blomman komma igen, det kan ta ett tag, men den reser sig till slut. Lite extra näring då och då. Det är ganska vanligt att man väntar att någon annan ska vattna, men den här sortens vattning måste man göra själv. Vi har några julgrupper hemma med olika blommor i. Det är snart dags att plantera om en del av dom. Så kan det vara andligt också. Man kanske har gammal jord som inte ger näring. Byt då  ut jorden till  ny näringsrik jord. Med det menar jag inte att byta miljö eller kyrka, utan kanske ens trosuppfattningar, syn på saker och ting som inte stämmer, dränerar en. Läs Guds ord, ge tid i bön låt den helige Ande byta ut jorden om det behövs, eller bara ge den näring som saknas för att du ska blomstra, eller vattna om du bara känner dig vissen. Ibland kan krukan vara för liten, ibland tränger rötterna till och med ut. Då hoppas jag att du finns i ett sammanhang där du får hjälp med att byta ut din kruka till en större. En kruka som till en början kanske är för stor men det finns plats att växa i.

Min bön för 2012 är att vi ska få vara blomstrande blommor som tar åt sig näring, vattnar själv och blir vattnad och ibland får hjälp med att byta kruka så vi kan växa och bli större, vackrare och dofta godare. Enligt www.flowers-cs.com finns det över 270 000 olika blomsorter. Varje blomma är på sitt eget sätt vacker och ovanlig och har till uppgift att göra våra liv gladare.