Snarkar och läsglasögon

Ligger här i soffan på Cypern och har avnjutit kinamat på balkongen. Det är ca 26 grader och klockan är 21:20. Helt otroligt skönt.

Den senaste tiden har jag fått höra att jag snarkar. Och inte bara småsnarkar... Häromnatten väckte Emelie mig och bad mig sluta snarka. Hon sover i andra ändan av huset! I morse påpekade Niclas att jag snarkat i natt. Märkligt nog så blev jag lite stött. "Inte snarkar väl jag" var min respons. På något sätt vill jag inte inse att jag blivit som min mor som snarkar och som jag tyckte var jobbigt när jag bodde hemma.

Dessutom så har mina ögon snabbt blivit sämre. Så när jag var hos optikern häromdagen så kom domen "du behöver läsglasögon, antar att du inte vill ha smårutor i glasen". Det var ju en tröst. Men nu är jag där som mina föräldrar var när de var i min nuvarande ålder och jag tyckte att de var ju för gamla. Både snarkar och har proggressiva glasögon!

Men jag är ju inte lika gammal som de var i 50-årsåldern. Det är andra tider nu. Man är ju mycket yngre nuförtiden. Eller hur...?

Det finns ljus i tunneln

Hur många gånger har man inte hört att det finns ljus i slutet av tunneln. Man går igenom en mörk tid och man ser inte slutet.  Den mörka tunneln känns evighetslång och man börjar undra om den någonsin kommer att ta slut. Då hjälper inte tröstande ord från vänner. Ord som säger att det ljuset kommer snart.

Bild tagen av Daniel Collén

Men jag tror att det är som på den här bilden. En lång tunnel som skulle vara becksvart om inte de små ljusen gav vägledning. I Psalm 119:105 står det "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig". De små lyktorna i taket på bilden leder fram till den lilla ljusa öppningen jag skymtar långt borta. Så är det med Guds ord. Det är de små lyktorna som ger oss vägledning, hjälp och tröst om vi så vandrar "i dödsskuggans dal". Vi måste plocka fram Bibeln och börja läsa de "små lyktorna" som ger oss ljus så vi kan ta oss ut ur tunneln och ut i dagsljuset. Förbered dig på att bli bländad av Guds godhet och trofasthet när du når ljuset.  

Tro och tvivel, två sidor av samma mynt

Jag får ibland frågan från både dom som tror på Gud och dom som ännu inte gör det, "är det OK att tvivla på Gud?"

Absolut! Det är två sidor av samma mynt. De två hör ihop på något sätt. När jag ser tillbaka på det senaste året då vi personligen har haft det rätt tufft så ser jag verkligen hur man kan tvivla och tro på samma gång i de situationer man hamnar i.

Niclas bror gick bort för dryga året sen. Innan han dog så var det som om att man hade tro i ena handen och tvivel i den andra. Ena dagen hade man en sån stark tro på att Gud skulle hela honom för att nästa dag tvivla på Gud och man nästan undrade om Han totalt hade lämnat Peter och oss andra runtomkring.

Personligen har jag samtidigt under året som varit, gått igenom det med några nära relationer. Man tror att Gud ska fixa det på Sitt sätt, för att sen misströsta och tvivla på både sig själv och Gud och andra.

Bild tagen av Daniel Collén

Tro och tvivel är som den här bilden. Vägen ser ut att vara rak och helt plötsligt tar den slut och man undrar "vad nu då?".  Men precis som Gud sa till Moses en gång i tiden så säger Han till oss att inte tvivla. Fortsätt gå, ta ett steg i tro och se att det kommer att ordna sig. För Moses delade sig vattnet och han, tillsammans med 1 miljon andra, kunde komma över till andra sidan. Petrus var en annan kille som Jesus utmanade. Jesus kunde gå på vatten och han utmanade Petrus att kliva ut ur båten och ut på vattnet. Och det höll, så länge han höll ögonen på Jesus och litade på Honom. Men så fort han började flacka med blicken och han insåg att faktiskt gick på någonting som mänskligt sett var omöjligt, så började han sjunka. Jesus tar Petrus i handen och jag tror att han ler när Han säger "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 

Att tvivla är inte fel snarare nyttigt, men det är vad vi sen gör med tvivlet som är viktigt. Vågar vi lämna det och gå ut i tro?

Glädje och sorg, två sidor av samma mynt

Mycket har hänt sen jag skrev sist. Väldigt mycket.  Både roliga saker och tråkiga saker, men också sorgliga saker.

Ibland undrar i alla fall jag, hur Gud tänker. Senast jag ställde den frågan till Honom var igår. Än en gång har vi som familj drabbats av sorg. Jag kunde inte låta bli att fråga Gud vad han tänkte, eller om  Han tänkte överhuvudtaget. "Så kan man väl inte säga" säger du kanske. Jo, Gud fixar det. Man måste kunna fråga Honom om vad som helst, man ska kunna tvivla ibland, man ska ibland kunna vara arg på Honom. Jag har inte fått något svar på mina frågor, men jag vet att Gud är god och jag får bara lita på att Han vet vad Han gör. 

Den sista veckan, innan det här hände, så har vi haft en fantastisk vecka. Det är såna ytterligheter. Glädje och sorg verkar vara två sidor av samma mynt. Det går ihop på något sätt. Vi har glatt oss åt vår lilla valp, Nala, som vi fick i söndags. En helt underbar liten krabat. Vill du följa hennes resa i vår familj så kan du kolla in bloggen Our Softy

House of Softy Paris alias NALA

Ett annat glädjeämne är att Emelie är hemma i Höör. Hon kom förra veckan tillsammans med sina vänner från Bradford och hade konferens med våra ungdomar. Helt otroligt bra var det. Kolla in filmen här så får du en bra sammanfattning av helgen.

Launch Conference 2012

Receptionen

Det var mycket förberedelse för konferensen. Ungdomarna i Charisma har gjort ett hästjobb. I sista sund blev Café Reunite färdigt och det är nu det fräckaste inne stället för Höörs ungdomar. Bara det att de vet dom inte om än. Vi har ett jobb att göra för att få dit dom.

Vi tackar våra Engelska vänner som varit här och laddat ungdomarna och oss andra. Jag passar på att tacka dom som ställt upp som frivilliga den här helgen. Och att inte glömma de som haft nattgäster. Ni vet inte, kanske har ni haft änglar på besök.

De har lovat att komma tillbaka och de vill att våra ungdomar åker dit och hälsar på.

Kreativ inredning

Vi har träffat en hel del gamla vänner under sommaren. En del har vi inte sett på år och dar (7 år för att vara exakt)  och en del har vi tappat kontakten med, men har nu hittat tillbaka till varandra. Det har med andra ord varit en väldigt social sommar. 

Nu har höstterminen börjat, och det tycker jag alltid är en skön tid. Ren almanacka (nästan), nya tankar och visioner som Gud har lagt ner, en nystart helt enkelt. Ikväll är det uppstart för ungdomsarbetet Reunite och vi ska planera hösten. Vi tror på en stark höst med stor tillväxt av ungdomar. Spännande!

Tekakor och solsken

Sitter här och lyssnar på nyheterna. Gårdagens skjutningar i USA och morgondagens minneshögtid för det som hände Norge för precis ett år sen. Efter det ett reportage från Syrien. Det är så hemskt. Så tittar jag ut genom mitt vardagsrumsfönster och det är lugnt och stilla, solen skiner och fåglarna sjunger. Det är svårt att föreställa sig något annat, men sanningen är rå och kall. Jag är glad och tacksam över att vi har det så bra.

Det har varit en helt fantastiskt fin dag idag. Niclas cyklade iväg mot Skanör redan vid halv nio tiden. Vi hade bestämt möte klockan 13. För oss med bil tog det knappt en timma att köra dit. För Niclas tog det 4,5 timme att cykla 100 km. Det fina vädret, fina båtarna, glassen och kaffet blev till en underbar utflykt för oss alla.

hembakade tekakor

Sån här vill jag ha

Jag vill inte vara sämre än Niclas så jag stack ut och sprang. Testade att springa 10 km och det gick faktiskt riktigt bra. På vägen hittade jag dessa fina kreatur. Det är en jättefin runda, naturen och djuren så nära. Nu kan man äta gott med gott samvete. Lördagsmys!

Skanör är ett fint ställe. Massor med fina båtar, utsikt över Öresundsbron och Torso. Hade kunnat sitta där hela dagen och läst en bok, tittat på folk, kollat in vem som äger den fina stora båten... Men som barn är, när glassen var slut, ville de åka hem. Helt ok. Det är en ny dag och de har lovat solsken i morgon också.

Godisförbud!

Det finns en del dumma nyårslöften som jag har avgett genom åren. Ett var härom året då jag lovade i ett svagt ögonblick att springa Göteborgsvarvet, dvs en halvmaraton. Jag som aldrig har sprungit mer än en mil i sträck. Men envis som man är och inte vill bli känd som en "löftesbrytare" så genomförde jag loppet och var glad för det.

I år har jag lovat stötta Esther i sitt nyårslöfte. Godisförbud i ett år. Klarar hon det får hon 1000 kr. Jag får ingenting. Hm... Jag har försökt få Esther att bryta löftet då jag har varit som mest godissugen, men icke. Hon är envis och väldigt noga med att löften är till för att hållas. Men då har jag kommit på att det finns ju smarta vägar att kringgå detta problem. För vi har inte något förbud mot efterrätter. Man kan smälta en god choklad till chokladsås till glassen till exempel. Man kan köpa chokladprickar på Cloetta, lägga en hög på bananer tillsammans med hallon och marsmallows och sen i ugnen. Underbar efterrätt!

Häromdagen fick vi en 400 grams Toblerone av min syster. Synd, vi kan inte äta den för vi har godisförbud. Men... om man googlar på recept+Toblerone så får man en massa förslag på efterrätter. Jag hittade en helt underbar Tobleronekaka som jag bara var tvungen att prova idag. Den var... GOD! Hade några nektariner som behövde användas. Hittade ett recept i Leilas receptbok. Den var också god.

Lurar jag mig själv? Det kan jag inte tänka mig. Löftet gäller godis i sin rena form, inte som smält eller ingrediens i en kaka. Dessutom är det semester och dåligt väder.

Jag är också glad för min bakmaskin. Det blir underbart gott bröd i den. Jag har sen i söndags då vi köpte den, bakat 6 limpor och en vetedeg till blåbärskakor.

Min syster med familj var på besök häromdagen. Vi hade roligt. Melissa fyllde 15 och jag hade bakat en tårta. Esther frågade om det var första gången jag gjorde en tårta. Vad menade hon med det?

 

Två nyheter på semestern

Nu är det äntligen semester. Eller det har vi haft nu i några dagar. Det som vi hade tänkt skulle bli semester på Cypern blev ingenting av. Vi hade ett par dagar ledigt istället för dryga veckan. Det var visserligen skönt ändå. Cypern som ligger högst upp på EU lista över bästa badvattnet, kan man ju bada i oavsett tid på dygnet. Så nog har vi badat och känt av både sol, bad och värme. Så det var lite konstigt när vi kom hem i torsdags och det var svårt att komma underfund med om vi kommit hem från semestern eller från jobbet och är det dags för semester nu eller...? Det tar ett tag att koppla av och bara vara ledig.

Idag har vi varit med om två saker som kommer att förändra vardagen hos familjen Collén. Den ena saken är att vi har köpt bakmaskin. Blocket är bra alltså. Där kan man hitta massa bra saker och jag har hört från min kompis Birgitta om hur smidigt det är. Så nu har jag precis lagt min första deg och den blir klar om tre timmar (!). Ikväll ska vi lägga en deg som ger oss varmt frukostbörd i morgon bitti. Tänkte vi skulle spara lite pengar.

För det behöver vi verkligen. Vi ska nämligen få tillökning. Ja, inte en bäbis men dock en valp. Vi var iväg till Höllviken idag och tittade på valpar. Det känns spännande att bli hundägare på äldre dar. Barnen är naturligtvis överlyckliga och vi ser fram emot att få en ny familjemedlem i augusti. Mycket ska fixas och köpas in. Spännande!

Full helg

Vilken helg vi har haft! I fredags skjutsade vi Miriam till Anna och Johan där hon skulle vara över helgen. Sen styrde vi kosan norrut. Fint väder i Motala när vi kom dit. Vad folk! Cyklar överallt... Niclas hämtade sin nummerlapp och handlade det sista till cykeln. Efter ett par timmar på hotellet i Linköping var det dags att åka tillbaka till Motala.

00.04 gick starten. 30 mil och ca 15 timmar framför sig. Esther var tapper när hon sa hejdå, men grät när vi gick därifrån.

Mindre än 15 timmar senare mötte vi denne trötta man. Vilken prestation! Helt otroligt! Det hade varit en tuff resa mellan Jönköping och Hjo. Kallt ösregn i tre timmar. Men tydligen inte så farligt för han vill ställa upp igen nästa år. Och då vill han ha med mig bland de 23000 åkarna.

Mellan Linköping och Motala ligger ett litet ställe som heter Ljungsbro. Där ligger Cloetta fabriken (ja vi handlade, men bara lite) och där bor en kompis från Västerås tiden. Vi har inte träffats på 25 år ca, men via Facebook har vi fått kontakt. Så det blev en fika.

En annan kontakt jag fått via FB är Anette och Eric Anders. Släktingar på Collén sidan. De kom ner till oss och Charisma i helgen. Vi hann hem från Motala, Niclas duscha och sen direkt till restaurangen för en släkträff. Även där, 20 år sen vi träffade sist. I morse sjöng Eric och Anette spelade och predikade. Det var inte den sortens musik som vi är vana med nuförtiden. De gamla sångerna har en helt annan slags texter, som gör att varje sång blir nästan som egen liten predikan. Och jag vet att de som var där idag fick små hälsningar från himlen allihop.

Så fullt upp har det varit att jag helt glömde bort att vi skulle få besök av en kompis på eftermiddagen. Visserligen hade jag satt ett alarm på telefonen, men den ringde på förmiddagen. Och det är många timmar mellan förmiddag och eftermiddag. Hon skulle komma med tåget, men vi visste inte när. Hon hade smsat och ringt och ingen av oss hörde något. Innan jag såg alla missade samtal och sms så hade Lina suttit på stationen i två timmar. Mycket pinsamt och jag vet inte hur många gånger jag bett om förlåtelse. Men hon var inte arg och sur, utan tyckte att det var lite roligt att det finns fler än hon som är förvirrade.



Sommarlov...

Äntligen sommarlov! Visserligen har Miriam haft det sen i fredags, Esther har det från och med idag. "Jag kaske inte kan säga så här, men det är faktiskt lite tråkigt att skolan är snart slut" sa Esther häromdagen. Wow! Det har jag aldrig hört förut, men jag tror att hon går i en bra klass med en fantastisk lärare som gör att det är roligt i skolan.

Martin - favoritlärare

Minns mina egna skolavslutningar i Skinnsberg. Minns att jag inte fick bära svenska fanan för jag  inte var svensk medborgare, minns den långa raden av skolelever från 1-9 klass som marscherade till kyrkan där prästen väntade med fina ord. Jag minns musikskolans reportoar där jag fick vara med som musikelev och spela blockflöjt följt av gitarr och senare både cello och altblockflöjt.

Centralskolan Skinnsberg

Skinnsberg kyrka

Rektorn gav tipset till barnen att skriva en önskelista på de saker de vill göra i sommar. Det var en bra idé faktiskt. Så det ska vi göra idag. Vissa saker är redan givna. Vätternrundan med Niclas i helgen (bo på hotell), Nyhemsveckan med barnmöten (och bjudna på hotell), mormor, Cypern 2 1/2 vecka... hoppas studsmatt, äta mycket glass på Nya Torgets nya glasskiosk... Niclas har lovat Gröna Lund med Esther (pappa-dotter grej). Det finns kanske inte mer plats på listan eller...

I alla fall... vi ser fram emot en skön sommar. Vi ber om fint väder och värme i lagom mängd.

Rapport från Cherish 2012

Ja, hur ska man sammanfatta en sån fantastisk helg som vi har haft! Uppmuntrande, roligt, tårar, awesome, varmt, kallt, gott, kärlek, vänskap... är bara några av orden som jag tänker på.

Jag åkte tillsammans med min kompis Erika. Vi har haft jätteroligt tillsammans. Vår vänskap har blivit djupare när vi har fått uppleva Gud tillsammans. Vi har pussat på varandra, kramat varandra ocn nypt varandra på uppmuntran från scenen.

Vår kära Emelie är ju på plats där och har varit delvis ansvarig för dekorationerna och helt ansvarig för recepionen. Jag är så stolt ver henne! Hon hade reserverat två platser för oss, på andra raden precis bakom talarna. Det betydde att vi inte behövde köa i timmar för bra platser.

Sen har det varit otroligt bra undervisning. Charlotte Gambill som står som värd för konferensen är sååå bra. Hon talade om "Putting you hand up". Vi har inga ursäkter för att inte räcka upp handen när Gud frågar efter arbetare. Hon talade också om "The 2 ugly sisters" de två fula systrarna Lea och Rakel.

Nancy Alcorn, en annan hjälte i vår värld, arbetar med unga tjejer som har hamnat i svårigheter. Ätstörningar, självskador, trafficking, ofrivillig graviditet, våldtäkt... Hon sa att det handlar inte om behandling utan om förvandling. Bara Jesus kan hela till 100%. Och hon vet vad hon talar om. Hon har sett 1000-tals "hopplösa" tjejer bli friska. Kolla in länken: Mercy Ministries

Mellan mötena bjöds det på Morning tea med kakor och man kunde köpa Starbucks kaffe. Det var enormt långa köer överallt. Ni vet tjejer... En av de sakerna som berörde mig mest var Watoto - föräldralösa barn som har fått ett hem. Kolla in länken: Watoto

Lucinda Dooley från Hillsong South Africa, var fruktansvärt rolig. "Going to a whole another level". Gud vill ta oss till en helt annan nivå. Hon talade också om "The simple things in life are often the best". Vi bär en på en massa "lådor" som vi måste släppa taget om och göra våra liv mycket enklare. Det är som Niclas brukar säga "keep it simple stupid". Lucinda talade också om vad lämnar du efter för arv. Vad är det man kommer ihåg om dig? Vad lämnar du efter till dina barn, dina vänner, Guds församling? Vad vill du vara känd som?

Donna Crouch från Hillsong Australia talade om "Storm proof". Att stormar är en del av livet, vi måste bara lära oss att navigera genom dom. Det finns olika sorters stormar:

1. Gud flyttar på målen du satt upp.

2. Omständigheter som du inte kan påverka.

3. Dina egna dumma misstag.

Frågan är hur vi hanterar stormar. Kom ihåg att stormen som kommer är inte från Gud, den är bara en del av livet.

Donna talade också om kraften i att säga ja. Att gensvara på det Gud kallar dig till.

Efter tre välfyllda, uppmuntrande och fantastiska dagar var det dags att åka hem. Det här är orden vi lämnade Bradford med, och det här är ord som jag vill säga till dig som har orkat läsa allt. Tillsammans kan vi göra skillnad i vår vardag. Vi har fått mycket och vi ska ge det vidare till andra.

Utdrag från min dagbok 29/6 2002

Ukki och Emelie

Igår den 5/6 var det 10 år sen min kära pappa dog. Det känns som det var igår. Minns känslorna och tankarna jag hade, minns precis var jag satt och det samtal som kom och alla de samtal som följde. Dagen efter begravningen skrev jag i min dagbok:

"Ja, nu är det över. Det som man befarat, ängslats och varit orolig för hela livet. Hur man skulle klara av sina föräldrars begravning. Nu vet jag det, för igår begravde vi min pappa. Så fruktansvärt det var. Vi sov alla ganska bra utom Miriam som hade en ganska jobbig natt. Vaknade med en stor klump i halsen och i magen och en ovilja att gå igenom det vi skulle göra. Jag stod i duschen och önskade att det bara var en mardröm. Men det var det inte. Utan vi var tvungna att göra detta. Det var med panikkänslor och overklighetskänslor som vi åkte till skinnsberg. Alla pappas bröder och syster var där. Alla mammas syskon utom en var där. Även några kusiner. Det var helt ofattbart i kyrkan. Där satt vi längst fram som sörjande och pappa ligger i kistan och vi gråter och sörjer. Det känns så hemskt och overkligt. Så definitivt att han inte finns längre. Jag höll på att bryta ihop vid kistan när det var dags att ta farväl, men det gick bra. Det var sorgligt att se alla som sörjer, men å andra sidan hjälper det sorgearbetet. När alla hade gått ut stannade Anette och jag kvar vid kistan. Då bröt jag ihop, grät och sa att jag inte ville lämna pappa här och vägrade tro att detta är sant. Men jag var tvungen och det var oerhört smärtsamt. Minnestunden var fin. Idag har tomheten och saknaden kommit över mig. Jag har varit tvungen att acceptera att han är borta. Jag måste lära mig att leva utan pappa."

Det har varit svårt att lära sig leva utan pappa. Än idag kan jag tänka "det här hade pappa tyckt om" eller "om pappa hade levt så hade han kunnat fixa detta". Miriam och pappa var väldigt nära varandra, och hon kan fortfarande brista i gråt och säga "jag saknar ukki". Vi saknar ukki allihop. Han finns för alltid i våra hjärtan.

Gastroskopi

Miriam har gjort det många tycker är obehagligt, äckligt, smärtsamt - hon har genomgått gastroskopi. Hon har haft ont i magen och man har sett att hon har gallstenar, men att hon kan också lida av magkatarr. Så remiss skickades till gastroskopi och jag måste säga att det var hemskt. Jag kunde inte förbereda henne på något sätt eftersom ingen av oss har genomgått det.


Hon fick panik. Jag vågade inte titta utan satt bakom och höll i händerna. Visst var det snabbt gjort, för magen såg jättefin ut, men det var fruktansvärda två minuter för Miriam. Niclas satt utanför och hörde hur hon skrek. Miriam är vår hjälte. Hon har utstått mycket, men det här var nog det värsta.

McDonalds var gott efter att ha fastat sen tidig morgon.

Arbetskraft sökes!

Jag skrev en jobbannons idag. I annonsen står det att det enda som krävs för det här jobbet är ett villigt hjärta. Utbildning sker längs med vägen. Det är ett spännande arbete, kan vara farligt, men vid sådana tillfällen finns både utrustning och livvakter att tillgå. Det är ett mycket socialt arbete, utlandstjänst kan förekomma. Ingen åldersgräns, barnarbete välkomnas. Totalt jämlikt och jämställt. Ingen sista ansökningsdag, men för att inte missa något så rekommenderas "så fort som möjligt". Lönen är retroaktiv, dvs du får den när du slutar. Mat och husrum samt andra levnadsomkostnader täcks vartefter. Vill du veta mer, läs vår handbok eller knäpp händerna och ta ett samtal med vår vd. Arbetskraft sökes, var temat på min predikan idag.



Det är ett jobb som passar alla. Arbetet kräver sin man och sin kvinna. Läser man i Bibeln och Lukasevangeliet 10 så är det inte ett lätt arbete. "Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och äplats dit han själv skulle komma. Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er. Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här."(Lukas 10:1-11 SFB)

Efter gudstjänsten klockan 16 hade vi kyrkkaffe hemma hos oss. Det var trångt. 35 personer kom. Barnen hoppade på den nyinskaffade studsmattan eller spelade fotboll och badminton. Jag älskar sånt här. Älskar att ha huset fullt med folk och höra tjattret av samtal. Nu är ännu en dag till ända. Tänker tillbaka på veckan som gått. Esther fyllde 10 i torsdags och hade kalas för sina klasskompisar, fredag var farmor och farfar på fredagstacos, igår cyklade Niclas Ringsjön runt, 125 km. Vi har som tradition att ha Esthers dagiskompis med familj över på mat efter cyklingen. Det är Martins förtjänst att Niclas cyklar.

Så det har varit en bra vecka. Veckan som ligger framför innehåller gastroskopi för Miriam, Sveriges nationaldag, Anne till Bradford och Cherish, Miriam skolavslutning. Lite av varje som sagt.

Familjen är viktig!

Esther och jag har gjort en resa i helgen. En resa till Strängnäs och min syster med familj. Det var Melissas, min systerdotters konfirmation. I lördags när vi skulle köpa biljett så funkade inte kortet så vi fick planka in och hoppas att konduktören inte skulle hinna komma och kolla biljetterna. Vi fick en gratis resa :) Väl på tåget ringer mobilen, men tyvärr var det inte min för min låg kvar på byrån hemma. Måste säga att det var rätt skönt att vara utan mobil. Ingen FB och ingen Twitter. Tur va dock att jag hade min nya iPad med mig, Pressbyrån i Hässleholm har gratis wifi så jag kunde skicka meddelanden om den glömda telefon.

Det var en helg med familj från Skinnskatteberg (min mamma) och USA (min svågers föräldrar) förutom min syster med familj förstås. Vi saknade 3/5 av min familj samt min pappa som i år har varit död i 10 år. Det är sådana här stora familjehändelser som det märks när någon inte finns längre.

Familjen är viktig. Man måste vara rädd om varandra. Vi hade i alla fall jättetrevligt. Lördag var fylld av mat och Eurovision och jubel över Loreen! Söndag var den stora dagen. Melissas konfirmation i Strängnäs Domkyrka.Oj vad man flyttades till sin egen konfirmation 1980. Det var ju typ igår?!

Det var mycket stämningsfullt i kyrkan: Det var fantastiskt väder och det var tur det för lunchen efteråt avnjöts i trädgården under äppelträden. Det var som taget ur en Astrid Lindgren bok. Melissa blev firad med presenter god buffé och en fantastisk tårta.

Så smarrig den var!

Vi hann med lite galenskaper också. Min älskade syster tog ut mig på en Porschefärd! Wow alltså! Det kan jag tänka mig att göra igen.

Yngsta gästen

Med på festen var min svågers föräldrar också. Så det blandades engelska, svenska och finska hej vilt. Vi lovade varandra att träffas snart igen. I Höör, Strängnäs eller Kalifornien... platsen spelar ingen roll... det viktigaste är att vi träffas och är familj tillsammans.

En stolt iPad ägare

Ja, jag har hamnat där jag med. iPad ägare. En vit med mitt namn inskrivet. Men det är ju en fantastiskt smidig grej alltså. Men vad lätt det är att hamna i materialismen. Nu har jag en ursäkt till att ha en sån här, "jag behöver den på jobbet" haha... Men allvarligt alltså, man får se upp så Manne blir hagalen. Det dyker upp nya grejer hela tiden. Vilka underbara dagar det har varit. Sommaren har verkligen kommit. Man mår så bra av solen. I måndags hade jag en kompis hos mig. Hon kom från Malmö och vi fikade på ett ställe och åt lunch på ett annat. Idag har jag fikat med en annan kompis. Det är så givande, både kalorier och skratt, och jag är glad över att få dela livet med så fina väninnor. När Niclas är bortrest, passar jag på att festa ;) Igår satt svärmor och jag och tittade på prinsessdopet. Så fint och varmt. Victoria bad en sån fin bön över lilla Estelle.

En blogg jag följer

http://www.fullhands.blogspot.se

Jag följer ett livsöde. Läs och be när du känner dig manad. Den utmanar, den tröstar, den gör en fundersam, ja den får en att ställa en massa frågor. Frågor som man inte får svar på.

En sann mardröm

Vaknade i natt med andan i halsen.Trodde först det var en mardröm jag vaknat av, men insåg att det var ganska på minuten då Peter dog precis för ett år sen. Och ja, det är ju en mardröm man bara vill vakna uppifrån. Mycket tankar och minnen som höll mig vaken. Det har präglat hela den är dagen. En tung känsla över bröstet och svårt att hitta till skrattet. Niclas föräldrar bjöd ut oss på lunch och sen drack vi kaffe hos oss. En sån här dag önskar man att man bott närmare Västerås och Peters familj.

Niclas predikade om godhet idag. Precis som Jesus mötte den samariska kvinnan vid Sykars brunn, på samma sätt ska vi möta människor och deras behov. En liten tanke där... Jesus var törstig och bad kvinnan om vatten. Kanske är det så vi också kan göra. Genom att be grannen om hjälp med något, så får man kontakt och det kan leda till en massa bra saker.

Igår var vi bjudna på 70-årskalas. Våra goda grannar från Malmötiden tog kontakt med oss igen efter tre år. Jag är så glad för det. Och nu fick vi vara med på den stora högtiden. Tillsammans med Ghanas Madame Ambassador och och en massa gamla och nya vänner fick vi fira professor George. På bilden är det min goda vän Juanita.

I morgon åker Niclas till Egypten. Blir borta knappt en vecka. Det är presidentval i landet den här veckan. Vi får be om en fridfull vecka.