Colléns årskrönika 2011

Näst sista dagen på år 2011. Tänker tillbaka på året som gått. Vi kom till Sverige precis för ett år sedan idag. Från +22 grader till -20! Vilken chock. För att inte tala om snömängden!

JANUARI:

Vårt fina hus

Hela huset var i lådor och vi hade mycket att packa upp. Men så roligt, framför allt för Esther och hennes leksaker som hon inte sett på 18 månader. Nyårsafton fick firas bland dessa lådor. Kan inte fatta att det är 1 år sen!

Otroligt fint utanför köksfönstret!

Hann inte vara hemma många dagar förrän det var dags för mig (Anne) att åka till Cypern igen. Som ekonomiansvarig är januari den värsta månaden. Men innan dess hann vi ha kick off i kyrkan. Det var härligt att sätta tonen för 2011 genom att ha en församlingsfest för ca 70 personer.

Bandet i kyrkan

Cypern är alltid härligt. Förutom när det åskar och regnar, vilket det gjorde i januari. Löparskorna åker alltid med, men de blir aldrig av att man springer då det är för mycket att göra. 

Favoritjoggingspåret

Jag kom hem på lördagen och Niclas for iväg på tisdagen till Malta och North African partnership konferens. Det är alltid lika intressant. Många olika organisationer som alla har någon anknytning till Nord Afrika träffas och delar erfarenheter.

FEBRUARI:

Temat för februari i Charisma var "All you need is love". I samband med det lanserade vi också "Älska Höör". Under ett par månaders tid kunde man nominera någon, utanför kyrkan, som behöver extra hjälp med något. Det var verkligen en månad fylld av kärlek. På söndagarna predikades det i temat, och i veckorna uppmuntrade vi alla att visa extra kärlek till någon som behöver det.

Februari är nog den månad vi rest allra minst. Ett bröllop i Alexandria i Egypten var planerad till mitten av februari, men revolutionen kom i mellan och vi fick ställa in vår resa.

Barnens sportlov vecka 8 åkte vi till England och hälsade på Emelie. Det var kul att äntligen få åka och se hur hon har det. Passade på att hälsa på våra goda vänner från våra UMU år i Amsterdam, Peter och Bridget Gilroy. Cambridge var fint.

Peter and Bridget och flickorna Collén i Cambridge

Collén girls in York

MARS:


I Charisma hade vi temat "Tro utan religion". Vad är tro egentligen? Vem tror vi på? Hur uttrycker vi vår tro? Syns det på dig vem du tror på? Kan man tro utan gärningar, eller är gärningar en naturlig följd av vår tro?

Frågor som vi ställde oss under mars månad.

Den 7 mars var det dags för Niclas att resa till Cypern och Jordanien.
Eftersom vårt huvudkontor ligger där så "måste" vi åka ner ungefär varannan månad. Måste inom citat därför att vi älskar att åka dit lite då och då. Jordanien är ett spännande land att åka till. Nedanstående bilder är tagna på ett ställe mellan Amman (huvudstaden) och Döda havet.

Lägg till bildtext

När Niclas varit hemma en vecka så var det min tur att åka ner till Cypern. Våren var på väg och luften var underbar. Men det är en vecka som blev annorlunda. Niclas ringde mig mitt i veckan och berättade att Peter, Niclas bror, som hade varit sjuk i cancer i tre månader, hade fått en dödsdom och att han inte hade många dagar kvar. Jag bad till Gud att jag skulle hinna hem. Jag hann hem och vi åkte upp till honom direkt. Det var inte roligt. Han levde ett par månader till.

APRIL:

Vi fortsatte att åka till Peter en gång i veckan. Sen var det dags för Niclas att åka till Egypten. Nu hade det lugnat ner sig tillräckligt för att kunna åka dit. 

Kairo

I Charisma ägnade vi april till att tala om "Vi ser en kyrka som..." är:

All inclusive, Naturligt övernaturlig, Passionerad, och Har en tro som alla fattar

Helt plötsligt var det påsklov och Emelie kom hem för att fira påsk och vara lite ledig. Alltid lika kul att ha henne hemma. Vi passade på att åka och hälsa på Peter på det hospice han nu hade fått flytta till. Vi var samlade allihopa. Syskon och kusiner. Det var en

Esther rädd för Tio (eller Luke?)

underbar vårdag i april och tittar man noga så ser man
vitsipporna i backen.

Valborgsmässoafton firades vi dammen i Höör. Har aldrig sett en brasa på vatten, men det var jättefint. Under dagen hade vi firat Miriam, för hon fyller ju år den 1 maj.

Majbrasa

MAJ:

Miriam 18 år med syster Emelie

1 maj är en dag som oftast är fylld med annat i kyrkan. Har alltid varit så. Så vi har för det mesta firat Miriam på Valborgsmässoafton. Så också i år. Men 1 maj bjöd på underbart väder och vi kunde hänga ute.

Det här året var inte annorlunda. Vi hade final på "Älska Höör". Vi hade valt ut en av nomineringarna och nu var det dags att ha folkfest i kyrkan. En fin avslutning med familjen som blivit välsignade av Charisma och fått sina liv förvandlade.

En afghansk familj bestående av 13 personer som fått flytta till egen bostad, men som inte hade någonting med sig. Flera resor till IKEA och Jysk, Erikshjälpen och andra affärer slutade med att de nu har ett komplett hushåll med sängar , porslin, lakan, täcken och kuddar m.m för 13 personer. Det var helt underbart och se minerna när en del av pojkarna fick cyklar och lilla bäbisen fick en barnvagn.

Niclas åkte sen till Paris över en långhelg. Och jag var sur för att jag inte fick följa med. Paris är vår stad och vi kunde ha firat bröllopsdag där. Passat på liksom. Men det fick jag inte.

Notre Dame och Niclas

Den 19 maj när vi var i Stockholm på IBRA ledardagar får vi veta att Peter är döende och att vi måste skynda oss till Kungälv. Vi hann dit allihopa och det är nog den tuffaste dagen i hela våra liv. 15 timmar efter att vi kom dit drog han sitt sista andetag och flyttade hem till Jesus. Det var sorgligt flrstås, men samtidigt ljust och fridfullt. Vi saknar honom oerhört.

Peter

Esther sprang sitt första riktiga lopp, Tjurasjöknatet. Kommentaren när hon kom i mål: "Aldrig mer". Så det blir nog ingen ny Karolina Klüft.

Min kära mor fyllde 70 mitt i detta kaos. Helgen efter skulle vi fira henne. Men innan dess skulle vi fira Gunilla (Peters fru) på hennes födelsedag. Vi samlades allihop hos Jonas. Snacka om blandade känslor. Sorg, glädje, äta fin middag med familjen och vänner, inte tänka på Peter för då gråter vi. Ja det var en känslomässig berg och dalbana helg. Men den var trevlig.

Taxinge slott

Familjefika vid Taxingeslott

Födelsedagsmiddag i Mariefred på lördagkvällen och sen tårta på Taxinge slott på söndagen. Ni skulle ha sett kak buffén som finns här. Definitivt värt att åka och prova.

Innan maj var slut så firade vi Esther som fyllde år den 31 maj. Hon hade bestämt pyjamas party. Vi hade lovat att alla som ville fick sova över. Ja det blev alla utom två, dvs 8 tjejer som fick trängas i allrummet.

JUNI:

På Sveriges nationaldag var det begravning för Peter. Det var en hemsk dag, men med Guds hjälp fixade alla det. Det kändes overkligt. Dagen efter att vi kom hem åkte Niclas till Egypten. 

En vecka av träning för dom som följer upp TV tittare och radio lyssnare. Då får man använda sig av både blädderblock och praktiska övningar. Brukar vara roligt. Folkbildning är ett ord som alla våra arabiska vänner kan, för det är den metoden vi använder oss mycket av.

Sen mötte Niclas oss på Larnaca flygplats. Esther och Miriam fick följa med den här gången. Naturligtvis blev det mycket bad på vår favorit strand, Korion. Det visade sig vara de enda badtillfällena den här sommaren. Jag är glad över att vi fick doppa oss några gånger i alla fall. Esther fick träffa sin kompis Celushia och klassen. De hade saknat henne.

Dagen efter vi kom hem från en vecka från Cypern var det tänkt att vi skulle vara på Nyhemsveckan, men vi fixade inte det. Niclas åkte upp ett par dagar. Sen var det midsommar helt plötsligt. Niclas hade sagt åt mig att packa en liten väska den 27 juni. Jag förstod ju varför, vi skulle fira silverbröllop, men jag visste inte var. Men döm om min förvåning... vi hamnade i Paris och jag fick be om ursäkt för att jag var så sur i maj. Helt underbart var det!

JULI:

Vi kom hem och packade om inför Englandsresan. Vi flög till London hyrde bil och åkte vidare till Emelie. 

Emelie tog examen från Abundant Life Leadership Academy. Det var en festlig stämning och det var kul att se alla elever som var så glada och förväntansfulla.

Ballonger och konfetti, välkomstdrinkar, men också några tårar skymtade, då flera av studenterna skulle åka hem efteråt.

Vi åt graduation dinner tillsammans med Emelies kompis Sara från Norge och hennes föräldrar. Jättetrevligt. Emelie trivdes så bra så hon for tillbaka och gå nu andra året. Så det blir en graduation till sommaren 2012.

Medans Emelie åkte till Sverige, åkte vi söderut till Nottinghamshire, till en prästvigning. Peter, vår vän från Amsterdam tiden vigdes till präst i Church of England. Det var spännande.

Sen land of Robin Hood... 

Sherwoodskogen

Nottingham

Sen London. Det enda flickorna ville se och göra var Big Ben och sen shoppa. Det gjorde inte oss någonting
.

London är en härlig stad som man kan åka till om och om igen. Men en sak är säker, man ska inte åka dit på sommaren. Det är alldeles för mycket folk.

Vi begav oss också till en av platserna där man spelar in Midsomer murders. Men just den dagen regnade det, och det var bra jag som var intresserad, så det blev inte så mycket med det.

 

Resten av semestern höll vi oss inne. Vi var lyckliga över att det regnade, men det kunde vi inte säga högt.

AUGUSTI:

En stor fråga behandlades på Charisma i augusti. Hur får jag ihop mitt livspussel? Med alla pusselbitar som ska hitta sin plats. 

Första veckan i augusti åkte Niclas till Cypern igen. Ännu en träning tillsammans med partners som denna gången hade rest till ön. 

Den 5 augusti åkte Emelie och jag upp till Kungälv och var med på gravsättningen av Peter. En fin stund ute på havet. Nu blev det verkligen definitivt att han inte finns längre.

Vi hade i början på sommaren lovat Esther att vi skulle återuppta traditionen med att varje år cykla på Ven, Dagarna innan skola började, tog vi färjan över från Landskrona till Ven. Hyrde cyklar och cyklade runt den 11 km långa slingan runt ön. Vi hade tur med vädret och det blev en jättefin dag.

Sen blev det en intensiv vecka med besök från Jordanien och ett nordafrikanskt land. Vi hade en hel helg här i Höör Charisma med frukost och gudstjänst och ett seminarium för kommunen. Mycket intressant med många bra kontakter i samhället.

Sen Kaggeholm tillsammans med en massa andra från vårt arbetsfält, Mellanöstern och Nord Afrika. Utbildning och framtidsplanering.

Sen Timrå och kvinnofrukost och missionsmöte, Gudstjänst i Sundsvall och missionsmöte i Ljungandalen.

SEPTEMBER:

Temat i Charisma för september var "Om Gud finns..." 

Niclas och jag kunde åka till Cypern tillsammans den här gången. Miriam var på kortis och Esther hos farmor och farfar. Någon semester var det inte, men Cypern som ett turistland bjuder ju på otroliga vyer och bad. Så även denna gången. Vi hade höst kickoff för vårt kontor och arbete på ett hotell i Pafos. Det var fint, mycket fint.

Solnedgång vid poolen i Pafos

På vägen hem från Cypern, mellanlandade vi i Amsterdam, där vi hade några timmar över. Vi passade på att åka in och fika på vårt stamställe och gå en sväng och insupa atmosfären i vår gamla hemstad.

Sen var det min tur att få åka till Egypten. Åååh... vad jag hade längtat. Jag åkte tillsammans med min väninna Vivi. Vad roligt vi hade! Jobbade stenhårt, men det är alltid roligare när man är två.

Tahrir square

Kvinnokonferens i Alexandria

Jag hade möjlighet att tala på en kvinnokonferens
i Alexandria. Ca 400 kvinnor i alla åldrar som var så hungriga och törstiga på att höra om det hopp som Gud ger mitt i deras turbulenta tillvaro.

Ögonbrynsplockning

Vill man vara fin får man lida pin. Plockning av ögonbryn gör jag bara i Egypten. Visst gör det ont men det är både billigt (ca 15 kr) samt det blir så bra så man slipper göra det så ofta. Man går in i en salong där alla fönster och ytterdörrar är täckta. Bara kvinnor får komma in och behandlas. Intressant upplevelse. Det ville gärna plocka min "mustasch" också!

Från Egypten till ungdomarnas läger. Det var roligt! Att få vara tillsammans med kyrkans ungdomar och busa och leka i skogen men också dela den andliga gemenskapen i form av undervisning, lovsång och bön för varandra. 

OKTOBER:

Esther började spela golf under året och träningsåret avslutades med en golftävling på Bosjökloster golfbana. En ny Annika Sörenstam måntro? 

Varje år träffas IBRAs alla regionledare för en vecka av utvärdering och planering för kommande år. Niclas fick åka själv den här gången. Men det är en vecka då man verkligen umgås med kollegorna som man så sällan träffas eftersom vi är utspridda över hela världen.

Ännu en resa som Niclas och jag fick göra tillsammans. Denna gången till Turkiet och en återkommande konferens för våra partners i fält men också för de kyrkor i Norge och Sverige som är del av vårt arbete. Miriam var på kortis och Esther hos farmor och farfar. 

Temat var "New Generation". Frågan var hur ska vi kombinera den äldre generationens erfarenheter med ungdomarnas nya tankar och drömmar. Vi målade tavlor, vi skrev på post-it lappar, vi blandade språk och kulturer och blev tagna av de unga araberna som har ett otroligt framtidshopp.

I oktober gjorde vi en förändring i Charisma. En söndagsgudstjänst och två torsdagsgudtjänster i månaden. Torsdagskvällarna ägnades åt att gå igenom Efesiebrevet. Mycket intressant.

NOVEMBER:

Efter en vecka hemma i Höör åkte Niclas till Egypten och Cypern igen. Styrelsemöte i Alexandria och träff med kontoret på Cypern. 

Undrar vad de tittar på?

Niclas kom med tåget från flygplatsen och jag skulle fortsätta med samma tåg till Stockholm. Vi hade sett till att kliva ut och in genom samma dörr så vi i alla fall hann ge varandra en puss och visa var bilen står innan jag for vidare. Jag åkte på Tillsammans ambassadörsutbildning på Kaggeholm. 

Vidare därifrån till min kära systers 40-årsfest. Fattar inte att hon blivit så stor. Kommer ihåg hennes 11 årsdag som om det var igår. 

Lillasyster Anette!

DECEMBER:

Niclas åkte till England på konferens och passade då på att träffa Emelie som kom ner till London för en dag. Gissa om jag var avundsjuk! 

När Niclas kom hem så for jag till Timrå. Träffade en kompis och vi planerade för en resa till Nordafrika tillsammans. att få umgås med en sån härlig tjej i några dagar, ger så mycket energi och framtidstro och glädje. Det hon gör i sitt land är helt otroligt. 

Det var kallt och vackert i Timrå

När jag varit hemma några dagar så åkte Niclas till Cypern. Budget för 2012 samt julfest med personalen. Än en gång avundsjuk... Värme, sol och goda vänner...

Emelies födelsedag, den 14, fick hon fira borta i England. Och tydligen hade hon blivit rejält firad. 21 är stort att fylla i den delen av världen.

Helgen före jul fick Niclas och jag tillfälle att åka till Stockholm och julhandla. En natt i Stockholm och en natt hos min mor. Däremellan hann vi åka och hälsa på Gunilla och alla pojkar med respektive. Jag måste säga att de är en galen bunch of people. Dvs, de är som Collénare i allmänhet. Här följer bildbevis. Bara ögonen säger allt.

Vi kom hem från Stockholm på söndagen, på måndagen fick vi kalla på ambulans för Miriam fick kräk i halsen samtidigt som hon krampade. Traumatiskt! Visade sig sen bli en lunginflammation och hon fick stanna på sjukhuset i två dygn. Vår bön var att hon skulle få komma hem till jul. Och det fick hon.

UNO fick tiden att gå på sjukan

När vi kom hem från sjukhuset så var det dags att klä granen. Ett par dagar för tidigt. Vi kallar den "Collen crazy Christmas tree"

Den 22 drumlar det in 3 britter och en holländare. Underbart att få fira jul på ett annorlunda sätt. Lillejul hos farmor och farfar tog hand om julklapparna. Så julafton ägnades åt umgänge, kalkon middag och ljuv musik av Sem och Jonny och en kul julklappslek. 

Ungdomarna åkte vidare till Norge och det blev tomt i huset. Vi blev sjuka i förkylning och nu sitter vi här och ser tillbaka på 2011. Ett underbart år på många sätt. Ett år som visat sig från olika sidor. Inte alltid lätt, men om man fokuserar på det som är rätt och struntar i det som gör en ledsen så funkar det mesta. 

Gud har varit oerhört god och trofast. Vi har inte saknat något, vi har fått möta fantastiska människor, vi har varit på platser som många bara drömmer om, vi har en församling som vi älskar på en plats som bara är så rogivande. Vad mer kan man önska? 

2012 ska bli ett spännande år. Esther frågade om vi ska ge några nyårslöften i år. Kanske det... det vanliga: äta nyttigt och gå ner i vikt och börja motionera mera, eller något annat... lära känna Gud ännu mera genom att umgås med honom varje dag, att varje vecka göra någonting gott för någon annan, få fem nya vänner under året... 

Vill på det här sättet önska alla ett fantastiskt 2012!