Måndag for Niclas och jag till Stockholm. Stora frågan är alltid: ska vi flyga eller åka tåg. Det tar faktiskt ungefär lika lång tid. Höör-Sturup-Arlanda-Stockholm C-Flemingsberg. Eller Höör-Flemingsberg. Jag tycker det är ett självklart val - tåget, men Niclas blir åksjuk på X2000. Mötet vi hade var angående Mauretanien och de projekt som finns där. Två kvinnor från landet var också med och det var spännande att lyssna till deras arbete. Tänk att vi får vara med och förvandla det landet. Sen kväll.
Tisdag började inte så bra. Miriam hade haft magkatarr under natten och kräkts och jag var vaken med henne. Tyckte då att jag inte skulle behöva åka på någon prästträff. Tog faktiskt det för givet att Niclas skulle åka så jag försov mig nästan. Men icke sa Nicke. Muttrande drar jag mig till Charisma, det var vår tur att bjuda på fika. Trevligt var det i alla fall! Sen hade vi bokat lunch med kommunalrådet, Anna Palm. Det var en härlig känsla att sitta där med henne, kyrkoherden, pastorn i Betel samt en diakon och planera samarbete i Höör. Det var ett överväldigande möte som betydde mycket för oss alla. Jag hann bara hem innan min väldigt sällan numera migrän gjorde sig påmind. Snabbt in med ipren och sömn som gjorde susen.
Onsdag är Miriam fortfarande sjuk. Jag visste att våra två vänner från Mauretanien skulle komma vid elva. Ibland är det skönt med afrikan time, för de kom en timme sent. Det som skulle ha blivit fika blev istället en tidig lunch på Åkersberg. De var lätta gäster att ha. De satt i sina rum och arbetade hela tiden och jag servade med kaffe, fika, rågkusar med mycket ost och marmelad. På kvällen hade vi café i Charisma och kvinnorna fick berätta om sitt arbete. Igen, överväldigad över den kärlek och värme som var närvarande. Flera personer som annars inte brukar gå till kyrkan var där och var så positiva och glada för kvällen. Det blev en sen kväll igen. Vi hade med oss några vänner till och tog en kvälls macka och te. Man måste passa på att dra ur allt man kan när man har så prominenta gäster. Familjen Collén gick och la sig, våra vänner jobbade till halv fem på morgonen.
Torsdag åkte våra vänner hem. Det var en snabb visit den här gången också. Vanligtvis brukar jag vara på stickcafé på torsdagsmorgnar, men vi hade frukostbesök hemma och jag behövde också förbereda den Dagledigträff som jag skulle medverka i på eftermiddagen. "Livet är som en berg och dalbana" var mitt tema. De äldre som lyssnade kunde nicka med, de hade långt mer erfarenhet av livet och Gud än vad jag har. Monica var med mig och höll mig sällskap. Jag fick vackra rosor. Direkt efter träffen hade jag bokat en träff med en ung tjej som kom hem till mig. Så det blev en sen kväll igen. Det som kunde ha dragit ner på glädjen var att det ringde en journalist och ville fråga om en polisanmälan någon hade gjort mot Charisma. Det kändes trist för det var rena osanningar. Men vi bestämde oss för att inte slås ner av det.
Fredag skulle vara en ledig dag. Men det blev inte riktigt så. Artikeln om polisanmälan var på första sidan i Skånskan. Det gjorde oss upprörda, samtidigt som vi resonerade att det var väntat att något skulle hända. Vi tror ju att vi har gjort en hel del den här veckan som gjort skillnad i både Höör och världen och att det finns någon som inte vill det och börjar bli nervös. Som någon skulle ha sagt "ja men då är vi ju på rätt väg". Det är bara att hoppas att de som läser artikeln kan se och höra sanningen i det som Niclas säger och inte tro på det som mannen som polisanmält säger. Vi hann åka till Nova Lund (Miriam fyller år på tisdag) innan flickorna kom hem och vi åkte till Stockholm. En natt på hotell kan göra susen. Vi hade det jättemysigt.
Lördag Niclas var på MÖNA regionråd i Botkyrka på förmiddagen och tjejerna och jag fick hänga på hotellet. Så skönt! Vi tog det lugnt och sen när vi inte fick vara kvar längre gick vi över gatan och åt lunch på världens största IKEA. Det är ett gigantiskt ställe. Niclas brorson, Jonas, har fyllt 30 och det var fest för honom i Västerås. Kul att träffa familjen ett par timmar och äta god mat innan vi pekade nosen söderut och åkte hem. Halv två i natt var vi hemma i Höör!
Söndag inte undra på att man känner sig mör idag. Miriam har haft för många anfall i natt och orkade inte med till kyrkan. Esther blev hämtad av sin kompis med familj för att åka till Sjöbo på konsert. Bröderna Rongedahl skulle visst vara med också. De har inte kommit hem än. Niclas predikade på förmiddagen och kom hem och for iväg till Karlshamn på invigning av nya kyrkan. Han är heller inte hemma än. Klockan är 19. Miriam mår fortfarande inte bra. Ser fram emot att alla är hemma snart. Äta tacos fast det är söndag, kanske se en film och bara koppla av.
När jag läser detta själv så inser jag hur intensiv den här veckan har varit. Jag ser att med framgång kommer också motstånd. Att livet verkligen är en bergodalbana. Att arbeta med Gud är spännande samtidigt som det kan vara överväldigande och läskigt. Det är en stor ära att få vara med på ett litet hörn både som församling, missionär och privatperson att förvandla Höör och resen av världen. För det känns verkligen så. En dagen pratar vi Mauretanien och Mellan Östern och Nord Afrika för att nästa dag planera aktiviteter för Höör.
Nu laddar vi för veckan som kommer. Valborgsmässoafton , Miriams födelsedag, Malta till helgen...
