Minnen...

Igår röjde vi i vårt förråd. Har inte ni precis flyttat in i huset? Jo, men allt som inte fick plats inne i huset, klämde vi in i förrådet och sa att "det tar vi sen". Det var "sen" igår. Helt plötsligt föll inspirationen över oss och vi började röja. Att röja gamla grejer innebär att man hittar sånt man inte sett på länge. Fotoalbum, dagböcker (som mina flickor så gärna ville läsa, men fick inte :) ), minnessaker från barndomen etc. Vi hade många härliga skratt. Hittade bland annat en gammal tysk kikare från andra världskriget. Väskan till den var riktig snygg! Funkar nu som en modern retro handväska!

Vad viktigt det är att man ibland tittar på gamla minnen. Det är inte allt man kan skratta åt, men nog finns det mycket man kan vara tacksam över och många saker får en att gapskratta. Jag är glad och tacksam för mina minnessaker som påminner mig om min bakgrund, vart jag kommer ifrån och som jag kan visa mina barn. Träffade mina afghanska vänner häromdagen och frågade om de hade några bilder som visade på hur de hade det i sitt land. Det hade bara ett kort som de fått med sig. Jag såg hur ledsna de var och önskade att de hade fått mig sig mer. Jag tänker på de små barnen som aldrig kommer att se med egna ögon hur platsen ser ut, familjemedlemmar som fortfarande är kvar i landet. Sorgligt...

Apropå den afghanska familjen, så har kvinnorna i familjen varit hemma hos mig på kaffe. Det var viktigt att Niclas inte var hemma. Vi åt kladdkaka som Esther och hennes kompis hade bakat och pratade om Allah (Gud på arabiska). Mycket intressant. Det var en blandning av pashtu, danska och svenska och kroppsspråk.  Men vi förstod varandra. Det var så härligt att se kvinnorna sitta i skräddarställning i vår soffa.

Ikväll bjöd Emelie oss och Sanfridssons på tre rätters middag. Hon lagade maten och tog sen Miriam och Esther till Malmö på McDonalds och bio. Så fantastiskt! Och gott!

Fläskfilé med halloumi och citrussallad

Saftig sweet chili- vitlök och apelsinmarinerad fläskfilé som serveras stekt halloumiost. Mums!

Vardagshjältar!

Läst i Skånska Dagbladet 110715 "Nyligen fick jag hör en riktig solskenshistoria om en man som rusade in i en livsmedelsbutik precis innan stängningsdax. När varorna väl slagits in i kassan upptäcker han "Jäklar" att han hade glömt Visakortet hemma. Mitt i sina försök att ändå få med sig varorna hem hör han en röst som säger: -Jag betalar för dig! En främling i kön ställde upp med betalningen och sa lugnt: Ring mig när du fixat pengarna! Det är sådana här vardagshjältar vi behöver. Kvinnor och män som dyker upp när vi står där i vår nöd. En vänlig fråga, ett tack, en utlånad hundring eller skjuts en bit på vägen kan göra underverk. Det är sällan vi skriver om dessa vardagshjältar i tidningen. Men de finns där vi minst anar det. Det som tidigare ansågs självklart på landsbygden och mellan grannar tycks ha försvunnit i vårt samhälle. Medmänsklighet är något som aldrig kommer att dö ut om vi bara har ett öppet sinne och vågar möta en främling. Se dig omkring, kanske du kan bli vardagshjälte idag."

Emelie var med om exakt samma sak när hon skulle hem från England. Hon hade för mycket vikt och skulle betala och inte heller hennes Visakort fungerar. Easyjet ville inte hjälpa henne på något sätt och det började bli bråttom. Då stiger det fram ett äldre par och säger att de vill betala de 50 pund som extra vikten kostade. Konversationen som följde var intressant. Kvinnan från Easyjet tyckte att det var alldeles för mycket pengar att bara ge till någon man inte känner. Varpå mannen svarar: Emelie kan bjuda på kaffe i avgångshallen. Kvinnan bakom disken svarar: Men hennes Visakort funkar ju inte. Allt detta medan Emelie står i tårar och är glad över att det finns vardagshjältar även i England.

Det är precis sådana här vardagshjältar vi vill vara i Charsima. Älska Höör är vårt motto. Låt det också bli ditt motto. Vem kan du hjälpa idag?

Sommaren 2011!

Sommaren 2011 är ännu inte slut! Visserligen regnar det ute och det känns lite höstlikt. Sitter i soffan med en filt kring benen. Tre av vår fyra-veckors semester har passerat. Mycket har hänt sen jag skrev sist. Det har varit en sommar av både glädje och sorg. Den största av dom är att vi förlorade vår bror Peter i maj och begravningen var den 6 juni. Jag vet inte om man kan säga så, men jag gör det i alla fall... det var en helt fantastisk begravningsgudtjänst. Det ar en hyllning till en underbar person. Massa vänner hade kommit för att ta ett sista farväl. Trots detta så är saknaden enorm och det är svårt att fatta att Peter inte längre finns hos oss.

Niclas åkte till Egypten och Cypern strax efter begravningen. Jag, Miriam och Esther följde efter några dagar senare. Tjejerna tyckte det var roligt att komma "hem" igen. Esther hälsade på sin gamla skola och var hemma hos Celousha en hel dag. Ingen av tjejerna ville åka hem efter veckan. Men som tur är så kommer vi att åka dit med jämna mellanrum.

Esther och Celousha på Cypern

Efter några dagars arbete hemma i Sverige var det dags för semester. Midsommar är alltid härligt, men som första dagen på semestern så brukar också min migrän göra sig påmind. Medan resten av familjen firade midsommar hos grannarna låg jag i sängen och kurerade mig.

 

För 25 år sen den 28 juni gifte vi oss i Irsta kyrka. Fattar inte att det är så länge sen. Jag hade tänkt att vi skulle gå ut och äta något gott, men Niclas hade planerat något helt annat. Han hade fixat kortis boende för Miriam och Niclas föräldrar till Esther. Bad mig packa en väska för ett par dagar och sen for vi iväg. Hade inte en aning om vart vi skulle. Ystad strandbad tänkte jag... men hamnar i Paris!!! Platsen där vi firade vår bröllopsresa för exakt 25 år sen! Snacka om romantiskt! Min man är underbar!

 



Hem från Paris ena dagen, packa om nästa dag för att åka till England och Emelies examen. En veckas bilsemester runt England. Bradford var första anhalten. Kul att få vara med och se när Emelie tillsammans med sina kompisar fick avsluta ett härligt år tillsammans. Nästa dag var vi på prästvigning i Church of Enland. En gammal kompis från vår Amsterdam tid blev präst. Det var spännande och annorlunda. Sen har vi sett Sherwoodskogen, Nottingham, Morden i Midsomer trakten och naturligtvis London. Det var en resa på Miriams och Esthers villkor. Oxford street och shopping, nja... men Big Ben och Henley´s (gigantisk stor leksaksaffär) och en massa fika...

Reverend Peter Gilroy och Niclas

 

Nu har vi varit hemma i Höör en vecka och gjort ingenting. Vi har varit glada över regnet, för då har man kunnat vara inne och "titta" på Tour de France utan dåligt samvete. Niclas och min stora utmaning har varit att inte göra något. Vi gjorde t.o.m. en överenskommelse med våra barn att inte öppna Facebook och Twitter och INTE kolla mailen under semestern. Det har gått ganska bra.

Emelie är hemma nu och jobbar över sommaren. Vad hon gör i höst, det har hon inte riktigt kommit fram till. Det är roligt att ha henne här så länge hon vill stanna.