Det har varit en lugn dag efter att ha åkt över 200 mil på några dagar. Intensivt men härligt. I måndags gick färden ner mot Arlanda. Men en lite avstickare hos ett par äldre damer som ville bjuda våra internationella gäster (och mig) på svensk husmanskost. Köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt. Att blanda sött med vanlig mat var lite konstigt tyckte gästerna. Till efterrätt blev det blåbärspaj med dagsplockade blåbär och vaniljsås till det. Med fulla magar for vi vidare mot Arlanda där vi mötte Emelie och Miriam.

Det var svårt att säga hejdå till mina vänner. De har varit så mycket skratt och glädje och bus på resan att det blev rent av alldeles för tyst i bilen hem till min mamma. Trösten är den att vi träffas snart igen.

Färden gick till Skinnskatteberg och min mamma. En snabb visit. Men ändå värdefull. Det var länge sen vi träffades. 600 km är långt att åka bara för en helg. Nu hade vi vägarna förbi.

Jag har haft en hel del tid att tänka under resan. De perspektiv jag fått på min egen och min familjs situation och liv. Har fått höra och komma så nära en helt annan värld där behoven är så stora och arbetarna är så få. Vad kan jag göra för att göra en skillnad i Väst Sahara till exempel? Vad kan jag göra för att hedersmorden i Jordanien ska upphöra? Vad gör jag för att vara med och förvandla liv i Höör? Jag har verkligen fått ett annat perspektiv på saker runtomkring mig.

Helg i Medelpad

Ligger på en soffa i källaren i Timrå Pingstförsamling. Klockan är midnatt och jag kan inte sova för jag har druckit alldeles för mycket kaffe idag och alla andra dagar denna veckan. Det har varit en fantastisk vecka med mina vänner. Efter intensiva dagar på Kaggeholm så drog vi vidare till Medelpad närmare bestämt Timrå. Efter bara några timmars sömn var det dags för kvinnofrukost. Det var kul att få träffa kvinnorna här. Det som var extra kul att jag fick träffa en kompis jag inte sett på nästan 20 år.

På lördagkvällen hade vi Gudstjänst och fika. Mina vänner fick berätta om sina arbeten. Ju mer jag hör desto mer vill jag åka och hälsa på. Vi delar rum vi tre, men i natt gick det inte att sova för det snarkades alldeles för mycket, så jag hamnade i källaren på soffan. JSag tog det säkra för det osäkra och la mig härnere igen.

Idag söndag har vi varit i Sundsvall Pingstkyrkan. Basma och Rana fick berätta om sitt och han som skulle predika var dubbel bokad så han kom inte. Jag fick en natt på mig at förbereda mig och jag tog tillfället att tala om Ester. Inte min egen Esther utan hon i Bibeln.

Efter Sundsvall till Timrå. Och efter Timrå Fränsta och Ljungandalens församling. kvinnorna drog sin historia för femtielfte gången och predikanten från Ghana hade ingen tolk så jag fick rycka in och följa denna eldiga predikant. Vi har haft en otrolig helg och vecka. Så mycket som jag har hört och sett tillsammans med mina väninnor, det har gett mig nya perspektiv på saker och ting. Imorgon släpper jag dom på Arlanda samtidigt som jag hämtar Emelie och Miriam
för att åka till min mamma och hälsa på. På tisdag får jag träffa Niclas och Esther. Då har jag varit borta en hel vecka!

Sitter på ett slott i Stockholm och det surrar överallt av alla möjliga språk. Kulturer och språk, personligheter och hudfärger. Jag är precis där jag älskar att vara. Jag njuter av varje sekund.

De senaste dagarna har jag fått höra om vad som händer runt om i världen och jag inser att vi har det rätt bra i Sverige.

Visste du att i Mellan Östern och Nord Afrika är var 5:e person en ungdom, dvs i åldern 15-24! Wow! Inte undra på att jag älskar mitt arbete. Ungdomen är inte framtiden... de är nu, och vi måste lära oss att stå tillbaka och stötta dom. Spännande!

Kommunen på besök

Vi har fortsatt med vårt Mellan Östern och Nord Afrika tema idag. Vi bjöd, tillsammans med Svenska Kyrkan och Betelkyrkan, kommunen i Höör till seminarier kring "Kvinnor och demokrati i Mellan Östern och Nord Afrika". Det var en spännande morgon med flera intressanta kontakter. Syftet med dessa seminarier var att göra fler medvetna om kvinnors situation, i vårt fall, Jordanien och Väst Sahara. Våra gäster gjorde ett fantastiskt  jobb (igen) och vi fick som sagt en hel del intressanta kontakter. Ett annat syfte vi hade med seminarierna var att bygga broar mellan länderna. Att få våra vänner ihopkopplade med andra svenska organisationer som nödvändigtvis inte är kyrkliga organisationer. Det kändes som att vi lyckades med det.

Efter seminarierna blev det upptäcktsfärd i Skåne. Var på en restaurang alldeles intill vår kyrka. Så nära men aldrig varit där. Malmö med besök i Västra Hamnen med ett ofrivilligt dopp i havet för en av våra vänner (det var bara att åka och köpa ombyte för att hon inte skulle få blåskatarr). Falafel nr 1 på Möllan fick 5 stjärnor av 5 möjliga av våra falafel experter. På hem vägen fick vi se en litet naturställe som jag glömt bort vad det heter, men så vackert. Bosjökloster hade jag heller inte varit till. Värt ett besök! Och väl hemma igen blev det Wii för hela slanten och 7 kvinnor i åldrarna 9-50 skakade loss till Just Dance. Oj oj oj... tur att den här dagen är slut så vi inte hinner klämma in något mer. I morgon resdag till Stockholm via Strängnäs och min syster. Mina barn kommer att sakna våra underbara gäster, men vi vet att vi kommer att träffas igen, om inte här i Sverige så i Jordanien och Väst Sahara!

5 veckor i ett nötskal

Oj då, det har visst gått dryga månaden sen jag skrev sist. Mycket har hänt sen dess...

Semestern tog slut och känns som sommaren med den. Det har regnat och regnat men den är helgen känns det som att sommaren har kommit tillbaka. Det brukar väl vara så, när skolorna börjar då kan solen titta fram igen.

Vi har haft en fantastisk sommar måste jag säga. De sista veckorna av vår semester gjorde vi inget annat än slappade och "tittade" på tour de France. Niclas var överlycklig över sina nästan 500 olästa mail som han hade att gå igenom när han började på måndag morgonen. Det var ett bevis på att han klarat sig ifrån att öppna mailen på semestern. Skönt var det i alla fall att börja facebooka och twittra igen efter fyra låååånga veckor.

Niclas har hunnit vara en vecka till Cypern, första veckan i augusti. Han kom hem och var exalterad... "Now we are going to change the world" Härligt att höra. Det vill vi verkligen.

I helgen har vi haft besök ifrån Jordanien och Väst Sahara. Vi hade For Women Only brunch igår där de fick berätta om sina länder och kvinnors situation. Jag tror att ingen gick därifrån utan att vara berörd. Samma sak med dagens Gudstjänst. De fick berätta lite kort om deras arbeten och tårar kom fram hos både den ena och den andra.

Niclas har haft 7 kvinnor i huset den här helgen. Det har varit massa fniss och skratt, hög parfymkoncentration, hormoner och glädje. Jag är stolt över min man som har klarat detta. I morgon bär det av till Stockholm för hans del, då ska vi har tjejkväll på riktigt. Oj oj oj...

Många saker går runt i mitt huvud. Det har verkligen varit kontrasternas helg. Lokala problem som ställs mot världens problem. Glädje möter sorg. Öken möter grönska. Snacka om att man har fått perspektiv på saker och ting. Men en sak vet jag att Gud är god och Han vet vad Han gör.