Fick tag på en länk där Dustin Hoffman pratar kort om sin film Tootsie. En komedi om livet som kvinna. Han avslutar klippet med att "för honom var Tootsie ingen komedi"
Dustin Hoffman om att vara kvinna
Hans insikt om hur många intressanta kvinnor han inte ens lagt märke till och lärt känna på grund av att de inte passade in i den form som var "normen".
Är det inte så för oss alla? Vad många intressanta människor som går oss förbi för att vi inte ägnar dom en blick ens, för de faller inte in i formen som vi skapat för vad som är intressant. Eller tillräckligt häftig. Eller tillräckligt cool. Eller om personen inte kan ge mig något så är hon/han inte intressant.
När jag växte upp var jag personen som varken var cool, häftig eller intressant. Jag var den man valde sist in i laget, eller man behövde inte välja mig för jag blev över och man fick mig på köpet så att säga. Det här präglar en för livet. Ibland under mörka dagar så kan jag fortfarande känna att jag är i skuggan av alla andra intressanta människor. Att man inte är den som syns och hörs överallt. Men, jag har lärt mig att inte fastna där på botten, för jag är inte som alla andra. Ingen är som alla andra. Vi är alla olika, vi är alla lika intressanta, vi har alla unika berättelser och erfarenheter. Vi är alla lika mycket värda.
Vem i din närhet har du ignorerat för att han/hon inte är tillräckligt cool eller intressant? Inte är stöpt i den form som du tycker är vackert eller häftigt?
Dustin Hoffman om att vara kvinna
Hans insikt om hur många intressanta kvinnor han inte ens lagt märke till och lärt känna på grund av att de inte passade in i den form som var "normen".
Är det inte så för oss alla? Vad många intressanta människor som går oss förbi för att vi inte ägnar dom en blick ens, för de faller inte in i formen som vi skapat för vad som är intressant. Eller tillräckligt häftig. Eller tillräckligt cool. Eller om personen inte kan ge mig något så är hon/han inte intressant.
När jag växte upp var jag personen som varken var cool, häftig eller intressant. Jag var den man valde sist in i laget, eller man behövde inte välja mig för jag blev över och man fick mig på köpet så att säga. Det här präglar en för livet. Ibland under mörka dagar så kan jag fortfarande känna att jag är i skuggan av alla andra intressanta människor. Att man inte är den som syns och hörs överallt. Men, jag har lärt mig att inte fastna där på botten, för jag är inte som alla andra. Ingen är som alla andra. Vi är alla olika, vi är alla lika intressanta, vi har alla unika berättelser och erfarenheter. Vi är alla lika mycket värda.
Vem i din närhet har du ignorerat för att han/hon inte är tillräckligt cool eller intressant? Inte är stöpt i den form som du tycker är vackert eller häftigt?
