Borta bra men hemma bäst!

Vilken vecka vi har bakom oss. Det blev inga fler rapporter från Turkiet. Orken och tiden räckte inte till. Upp tidigt på morgonen och i säng sent på kvällen. Dagarna fyllda av seminarier, möten och fika stunder med våra härliga medarbetare. Jag är överväldigad över det jag hört och det jag sett. En ung generation araber som har klivit fram. Både tjejer och killar. Drömmar och tankar som är så mycket större än det vi äldre vågat tänka och drömma. Det gäller att hänga med i svängarna.

Kusadasi är en underbart vacker plats. Så det har inte bara varit tankar för sinnet utan också lisa för själen. För att inte tala om all inclusive när det gäller mat, så kroppen fick också sitt. För mycket!

Fantasia Hotel

Det var skönt att komma hem till Sverige igen. Esther kom hem på lördagen, Miriam hade inte tid för hon var på Skåne disco med kortan. Hon kom hem på söndagen. Vi har inte gjort något annat än vilat igår och idag. Förutom att jag var till tandläkaren idag. Ibland funkar inte det att be. Min största bön i morse var att tandläkaren skulle vara sjuk, men icke sa nicke. 1 timme i den blåa stolen och en stor lagning senare, fick jag åka hem med halva ansiktet bortdomnat. Men det gjorde inget, jag hade ju inte känt något på hela timmen.

Nu ikväll har jag varit hem till en afghansk familj där man precis fått barn. De hade inga bäbiskläder, de har ingen barnvagn, mamman har inga vinterskor, vinterkläder eller annat. Så om du har en vinterjacka i storlek XL och skor i storlek 40 så vet jag att de kommer till användning. Jag hade 3,5 kg barnkläder till bäbisen, Hussein. Kläder som min kusin Mari skickat. Gissa om det blev tårar och glädje. Tillsammans satt vi och drack te och åt afghanska kardemumma bullar. Fick förresten med mig färskmalen kardemumma hem så nu ska det bakas bullar hos familjen Collén.