Livet

Det är tisdag morgon och det är tyst i huset. Sitter och funderar över livet. Djupt? Ja. Igår besökte vi vår nära släkting som är svårt sjuk. Jag chockades först, men sen var det OK. Men det har slängt ut mig in i en massa funderingar. Frågor som dyker upp. Varför? Hur ska det gå? Vi har flera runtomkring oss som är svårt sjuka och det är ofattbart. Vi möts av ilska, tårar, förtvivlan men också skymtar av skratt. Samtidigt som man själv tar itu med sina egna tankar och känslor. Vi möts av tvivel på Gud, tro och hopp på att Gud ska göra mirakel, apati och förtvivlan.

Ute är det vår och allting börjar spira. Vi måste hänga kvar i tron att livet också ska spira i Peter, Maj, Annette och alla andra som också är svårt sjuka. Vi måste tro att Gud vet vad han gör.