Det har nu gått 5 dagar sen Niclas bror Peter dog. Det var inte bara Niclas bror utan också min storebror. Vi har inte riktigt fattat vad som hänt. Det kommer att ta lång tid, om man någonsin kommer att förstå att han inte finns längre.
Jag hade förmånen att få vara med de sista 12 timmarna. Vaddå förmån? Det är väl bara hemskt och vem vill vara med och se hur någon dör. Ja, jag har aldrig varit med om det förut och våndades inför det. Men jag ville vara ett stöd för familjen. När vi stod där tillsammans kring Peter så hade jag en konstig upplevelse.
Helt plötsligt började jag tänka på paralleller mellan födelse och död. När ett nytt liv är på gång så går mamman in i förvärkar och börjar förbereda sig för att föda. Den tiden är olika lång för alla. För en del går det jättesnabbt och för en del tar det längre tid. Då är man glad att det finns metoder som lindrar smärtan. Sen kommer krystvärkarna som är enormt jobbigt och till slut kommer det nya livet ut och allt blir lugnt. Smärtan är borta. Det är tårar och det är glädje som vartannat. Man klipper av navelsträngen och resten av livet ligger framför. Man skriver en födelseannons och kort och blommor och presenter strömmar in. Efter ett tag är de banvälsignelse eller barndop. Ser du parallellen? Den enda skillnaden är att vi inte ser Peter, utan han finns i himlen. Ett evigt liv där inte längre smärta och död finns.
Tack Peter för vad du betytt för mig!
Starka känslor och underbara bilder. Peter har fötts in till ett liv vi inte ser.
SvaraRadera