Cypern för femtielfte gången...

Så kan man inte säga, säger mina barn hemma. Det finns ingen sådan siffra.

För tre år sedan, ganska precis, kom jag hit till Cypern för första gången. Trodde då att det bara skulle bli 6 gångner, max. Då hade jag fått tjänstledigt en vecka i månaden från mitt ordinarie arbete för att hjälpa till med ekonomi här nere. Vem hade trott att jag tre år senare fortfarande reser hit i samma ärende och fortfarande tycker att det är roligt. Och att det känns som mitt andra hem.

Jag kastas från Väst Sahara och öken till Cypern och fantastiskt grönt. Det har regnat massor och allt som annars på somrarna är brunt är nu grönt. Ganska kallt och ruggigt, men skönare än kalla Höör, -13 grader klockan fyra i morse när jag satte mig i en taxi.

Höör-Lund-Köpenhamn-Wien-Larnaca-Limassol tog exakt 12 timmar. Jag somnade innan planet från Köpenhamn lyfte, vaknade precis när vi landade, somnade innan planer lyfte från Wien, vaknade när det serverades mat, och somnade om. Otroligt!

Veckan som har gått har varit rejält förkylt. Hostat, nyst och förmodligen haft feber. Niclas kom hem från Egypten i fredags så vi fick ha tre dagar tillsammans innan jag åkte idag. I söndags var vi i Karlskrona Pingstförsamling och sen på kvällen hade vi årsmöte i Charisma. Det var riktig fest med långbord och vår dukning och god smörgåstårta och kaffe. Vi blickade tillbaka på 2011 och la det till handlingarna. Nu ser vi fram emot 2012. Jag tror att det blir ett spännande och annorlunda år. Jag är stolt över min församling, jag är glad över varenda en som kommer till oss. Kyrkan är familjen, den stora familjen, där alla är välkomna.

Veckan som ligger framför är full av ekonomiarbete. Avsluta 2011. Men hoppas få lite sol så att bihålornas innehåll smälter och kommer ut.