Den dagen var en fantastiskt fin dag. Varmt och gott ungefär som det är idag. Inte hade vi anat att Miriams liv skulle bli så annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Vi har förstått att Miriam är Guds speciella gåva till oss.Vi är glada, tacksamma och jättestolta över henne.
Vi har hunnit fira lite. Frukost på sängen och Johan, Johan, Anna och Kinga har redan varit på fika.
Igår var det Valborgsmässoafton. Jag fick en fråga av en av våra afghanska vänner... vad firar vi med en brasa?
När jag läste detta i Wikipedia, så tänkte jag "nästa år ska jag inte fira valborg". Det är ju lite läskigt. Nästa år får det bara bli vänner på middag, precis som igår. Svenssons och Möllers och vi... galet gäng, mycket skratt och mycket roliga minnen.
Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige,Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen avHarz, bekant bland annat genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.[1][2]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar