Alexander Dale Oen finns inte längre

Läste i tidningen i morse att den norske VM simstjärnan har dött. Han var bara 26 år gammal. Jag känner honom inte, har aldrig träffat honom, men jag såg honom på Skavlan i våras och blev så glad av att se honom. Han hade ett fantastiskt leende, han var rolig och trevlig. Så där som norrmän är i allmänhet (förutom Breivik förstås). Dale Oens plötsliga död berör mig djupt. Det känns som någon avlägsen bekant har dött. Det känns onödigt att en sån trevlig ung kille ska dö.

Det visar än en gång hur skört livet är. En del hamnar i livskris genom en sån här händelse. Man funderar om livets mening. Man  kanske till och med blir rädd för att det ska hända en själv. Här är en kille som är vältränad och frisk, och så dör han i duschen av att hjärtat stannar. Vad är det som säger att hjärtat inte stannar på någon som är långt mindre tränad och man pushar sig för mycket. Jag måste säga att tanken slår mig ibland när jag är ute och springer och backen är tung och lång och hjärtat pumpar på. Men jag vet inte om det är rädsla för hjärtstopp eller om jag söker en anledning till att gå uppför backen istället :)