Familjen är viktig!

Esther och jag har gjort en resa i helgen. En resa till Strängnäs och min syster med familj. Det var Melissas, min systerdotters konfirmation. I lördags när vi skulle köpa biljett så funkade inte kortet så vi fick planka in och hoppas att konduktören inte skulle hinna komma och kolla biljetterna. Vi fick en gratis resa :) Väl på tåget ringer mobilen, men tyvärr var det inte min för min låg kvar på byrån hemma. Måste säga att det var rätt skönt att vara utan mobil. Ingen FB och ingen Twitter. Tur va dock att jag hade min nya iPad med mig, Pressbyrån i Hässleholm har gratis wifi så jag kunde skicka meddelanden om den glömda telefon.

Det var en helg med familj från Skinnskatteberg (min mamma) och USA (min svågers föräldrar) förutom min syster med familj förstås. Vi saknade 3/5 av min familj samt min pappa som i år har varit död i 10 år. Det är sådana här stora familjehändelser som det märks när någon inte finns längre.

Familjen är viktig. Man måste vara rädd om varandra. Vi hade i alla fall jättetrevligt. Lördag var fylld av mat och Eurovision och jubel över Loreen! Söndag var den stora dagen. Melissas konfirmation i Strängnäs Domkyrka.Oj vad man flyttades till sin egen konfirmation 1980. Det var ju typ igår?!

Det var mycket stämningsfullt i kyrkan: Det var fantastiskt väder och det var tur det för lunchen efteråt avnjöts i trädgården under äppelträden. Det var som taget ur en Astrid Lindgren bok. Melissa blev firad med presenter god buffé och en fantastisk tårta.

Så smarrig den var!

Vi hann med lite galenskaper också. Min älskade syster tog ut mig på en Porschefärd! Wow alltså! Det kan jag tänka mig att göra igen.

Yngsta gästen

Med på festen var min svågers föräldrar också. Så det blandades engelska, svenska och finska hej vilt. Vi lovade varandra att träffas snart igen. I Höör, Strängnäs eller Kalifornien... platsen spelar ingen roll... det viktigaste är att vi träffas och är familj tillsammans.

En stolt iPad ägare

Ja, jag har hamnat där jag med. iPad ägare. En vit med mitt namn inskrivet. Men det är ju en fantastiskt smidig grej alltså. Men vad lätt det är att hamna i materialismen. Nu har jag en ursäkt till att ha en sån här, "jag behöver den på jobbet" haha... Men allvarligt alltså, man får se upp så Manne blir hagalen. Det dyker upp nya grejer hela tiden. Vilka underbara dagar det har varit. Sommaren har verkligen kommit. Man mår så bra av solen. I måndags hade jag en kompis hos mig. Hon kom från Malmö och vi fikade på ett ställe och åt lunch på ett annat. Idag har jag fikat med en annan kompis. Det är så givande, både kalorier och skratt, och jag är glad över att få dela livet med så fina väninnor. När Niclas är bortrest, passar jag på att festa ;) Igår satt svärmor och jag och tittade på prinsessdopet. Så fint och varmt. Victoria bad en sån fin bön över lilla Estelle.

En blogg jag följer

http://www.fullhands.blogspot.se

Jag följer ett livsöde. Läs och be när du känner dig manad. Den utmanar, den tröstar, den gör en fundersam, ja den får en att ställa en massa frågor. Frågor som man inte får svar på.

En sann mardröm

Vaknade i natt med andan i halsen.Trodde först det var en mardröm jag vaknat av, men insåg att det var ganska på minuten då Peter dog precis för ett år sen. Och ja, det är ju en mardröm man bara vill vakna uppifrån. Mycket tankar och minnen som höll mig vaken. Det har präglat hela den är dagen. En tung känsla över bröstet och svårt att hitta till skrattet. Niclas föräldrar bjöd ut oss på lunch och sen drack vi kaffe hos oss. En sån här dag önskar man att man bott närmare Västerås och Peters familj.

Niclas predikade om godhet idag. Precis som Jesus mötte den samariska kvinnan vid Sykars brunn, på samma sätt ska vi möta människor och deras behov. En liten tanke där... Jesus var törstig och bad kvinnan om vatten. Kanske är det så vi också kan göra. Genom att be grannen om hjälp med något, så får man kontakt och det kan leda till en massa bra saker.

Igår var vi bjudna på 70-årskalas. Våra goda grannar från Malmötiden tog kontakt med oss igen efter tre år. Jag är så glad för det. Och nu fick vi vara med på den stora högtiden. Tillsammans med Ghanas Madame Ambassador och och en massa gamla och nya vänner fick vi fira professor George. På bilden är det min goda vän Juanita.

I morgon åker Niclas till Egypten. Blir borta knappt en vecka. Det är presidentval i landet den här veckan. Vi får be om en fridfull vecka. 

Ett år sen

För precis ett år sen fick jag ett sms som var bokstavligen ett rop på hjälp. Niclas och jag var i Stockholm på regionledarsamling. Vi satt i bilen på väg in från våra kompisar där vi sovit på natten. Det var precis vid Huddinge sjukhus. Det var min svägerska som skrev att man inte längre kunde få kontakt med min svåger/Niclas bror. Att nu var det inte länge kvar. Vi skulle skynda oss till Kungälv.

Jag fattar inte att det är ett år sen. Det har gått så fort. Mina tankar går naturligtvis till Gunilla och pojkarna och Niclas föräldrar. Dagarna som följde är en enda stor dimma. Minns inte så mycket av det. I morgon blir en tuff dag. Det är då exakt ett år sen Jan Peter Collén lämnade oss för en bättre värld.

Jag sitter med öppen dörr mot skogen. De låter som fåglarna har kafferep. Vilket liv! Niclas är ute och cyklar, han ska visst vara borta i flera timmar. Bara han hinner tillbaka i tid, så vi kan åka på 70 års kalas. Vi har fått kontakt med gamla vänner till oss från Malmö tiden. Det ska bli kul!

Kriget har börjat!

Sitter här framför TV:n med hjärtat i halsgropen. Finland spelar kvartsfinal mot USA. Finnar är allt annat än blyga och tillbakadragna när de är på isen. Måtte Finland vinna! Det blir inte så roligt annars. Jag sitter själv. Ingen vill se med mig. Eller för husfridens skull kanske det är bra om Sverige förlorar ikväll?

Jag fick ett blomsterbud på min födelsedag: En lavendel blomma + en påse med lavendel + recept på lavendelskorpor. Mmmm... så goda de blev. 

Det ringde på dörren för en liten stund sen och där stod Astrid med en present. En bok från 1965 (mitt födelseår) utgiven av Sydsvensak Dagbladet Snällposten. Den är helt underbar. 

För övrigt så skulle vi ha haft Charisma fika på Orup idag, men det regnade. Typiskt! Men mellan skurarna utmanade jag mig själv med att försöka mig på milen. Det gick bra, men hagelskurarna och vinden var inte så skön. Niclas är på sin cykelrunda. Allt för att vi ska kunna unna oss lite glass och lavenderskorpor utan dåligt samvete. 

JAAAAAA!!!!! det blev mål till Finland!!!!

Nu är jag 47 år!

Jag har nu fyllt 47 år! Jag är alldeles överväldigad av alla gratulationer. Det var en skön dag. 

Idag har vi varit till Forserum. Nya vänner som bor där i Småland. Fin väg. Ibland är det bra att man åker fel, för då får man se vägar och omgivningar som man aldrig annars gör.

Det är så roligt att träffa nya vänner. De arbetar med samma saker som vi gör och det känns bra att ha några att prata och dela tankar med. Vi fick tunisisk mat. Mmmm... det var jättegott. 

Dödstrött

Vilken dag alltså! Var trött redan innan jag vaknade kändes det som. Men till kyrkan kom vi i alla fall. Vad skönt det är att bara sitta och lyssna. Niclas var också ledig idag så det var Rickard Svensson som predikade om den helige Ande. Så bra det var! Vi har också helt plötsligt nya förmågar som kliver fram och leder möten och lovsång och det är jätteroligt.

Sen hade vi internationell fest. Vi var 62 personer, afghaner, ugandier, polacker, vietnameser, finnar och svenskar. Vi åt afghansk mat lagat av våra afghanska vänner. Festen var till för att vi skulle lära känna varandra. Vi lekte lekar och åt rulltårta till efterrätt. Alla var glada efteråt. Det byttes telefonnummer och kramades och pussades. Jag är glad över hela den här helgen. Mycket har hänt och jag har mött en massa människor. Men jag är dödstrött. Tur att det bara är tre arbetsdagar den här veckan.

Det är farligt att åka på konferens

Ojojoj... mitt huvud sprängs av en massa tankar, intryck och möten med människor som har berikat mitt liv.

Jag har haft två fina dagar i Stockholm och Pingst rådslag. 450 pastorer och församlingsledare samlade för att prata om Pingst framtid. Jättespännande och jag är glad över att vi får vara en del av den här rörelsen. När man sitter och lyssnar till alla de olika verksamheter som Pingst har så blir man stolt och glad. Men det finns mycket mer man kan göra. Pelle Hörnmark talade om att vi ska vara kyrkor där   1. det finns en tro som märks 2. helige Ande märks 3. Godhet märks. Har vi dessa tre ingredienser så kan vi förändra våra samhällen.

Läs gärna mer på Pingst.se

De pratades mycket om det sociala arbetet. Många idéer som dyker upp i huvudet och jag sätter mig på tåget och bredvid mig sitter en politiker. Vi börjar prata om våra arbeten och när han hör att jag arbetar i en Pingstkyrka och med mission så berättar han om hur han arbetar med ideella organisationer. Han tipsade mig om en hemsida och jag fick hans nummer. När jag skulle kliva av i Hässleholm så sa han att jag skulle höra av mig och att vi som kyrka har något att bidra med.

Vi går en spännande framtid till mötes. Vi kan vara med och förvandla Höör. Idéer och kreativitet ihopkopplat med ett stort hjärta och en tro på Gud kan förvandla den hårdaste platsen.

Hockey VM

Maj är en månad då läget är spänt i familjen Collén. Varje år infaller hockey VM just i maj månad. Sverige-Finland matchen är alltid hetast. Våra barn som är hälften av varje, hamnar emellan och det gäller som förälder att vara snabbast med fjäska och muta. Där ligger jag alltid sämst till. Pappa hinner alltid först. Lovar godis, chips och läsk. Jag har inget att komma med. Sitter då själv i den ena soffan och de andra i den andra. I år har vi dessutom två teven. Hm... hur ska det gå? Det var för väl att Finland blev världsmästare förra året. Då var det rätt tyst i den andra soffan.

Skämt åsido! Visserligen är allt sant, men det är med stor humor och glädje vi driver med varandra. Barnen är införstådda och det har blivit en "Colléngrej" av det. Vi brukar ta den när vi undervisar om relationer och det brukar bryta isen. Folk blir först lite förskräckta, men sen skrattar vi tillsammans. 

Maj är annars den stora fest månaden. Miriam fyllde 1 maj, min mamma fyller idag, jag fyller snart, min svägerska Gunilla fyller den 29, mors dag och i år även min systerdotters konfirmation och till sist den 31 maj fyller Esther 10 och brorsonens tjej fyller den 22. Kan vi klämma in något mer? 

"Sköna maj välkommen"... 

Amazing Malta!

Det var en kul resa till Malta. Första gången på länge som jag besöker ett land för första gången. Allt var nytt. Vi kände oss som turister fast vi var där på jobb. 

Ibland kändes det som om vi var i Italien, i vissa kvarter trodde vi att vi var tillbaka på Cypern. Blundade jag och lyssnade till språket, så blev jag verkligen förvirrad. Maltesiskan är en blandning av arabiska, italienska, sicilianska, franska och engelska. Helt underbart. Och vilken fantastisk cappuccino! Vi ska definitivt åka tillbaka

Det är ett löfte vi kan hålla. Jag är numera the treasurer för ett kontor där. Det var därför vi åkte ner egentligen. Att bli officiellt invald i styrelse och ta hand om pengarna. Vi har träffat fantastiska människor som har berättat om sina liv. Man står förundrad, man känner sig liten, stärkt i Gudstron men också lycklig över att få känna sådana fantastiska personer.

Idag har varit en latmansdag. Eller nästan i alla fall. Det är svårt att varva ner efter att man varit uppe i varv under en lång tid. Frukost med kära Monica på Boijerts, sen en 6 km löparrunda och sen lite jobb. Men klockan 12 stängde jag av och tog en spännande bok i handen och la mig i soffan. På fredag åker vi igen. Stockholm och Pingst Rådslag. Kul att träffa kollegor och vänner. Tillbaka på lördag.

Pingst Rådslag

Malta

Idag bär det av till ett land jag aldrig har varit i. Malta. Ska bli spännande. Tyvärr är det inte semester, utan rätt mycket jobb. Niclas påstår att det inte finns några affärer där, men det tror jag inte på :) Malteserna (eller vad befolkningen kallas) måste ju handla någonstans.

Esther bor hos farmor och farfar, Miriam på kortis och sen Anna och Johan, Emelie åker till Irland idag. Det har varit en skön månad utan en enda resa. Nu börjar resandet igen. Stockholm nästa helg för Niclas och mig, Niclas till Egypten i slutet av maj, jag och barnen till Strängnäs över pingst och sen ska jag till Emelie i början på juni och sen tre dagar på Nyhem och sen två veckor till Cypern innan semestern.

Alexander Dale Oen finns inte längre

Läste i tidningen i morse att den norske VM simstjärnan har dött. Han var bara 26 år gammal. Jag känner honom inte, har aldrig träffat honom, men jag såg honom på Skavlan i våras och blev så glad av att se honom. Han hade ett fantastiskt leende, han var rolig och trevlig. Så där som norrmän är i allmänhet (förutom Breivik förstås). Dale Oens plötsliga död berör mig djupt. Det känns som någon avlägsen bekant har dött. Det känns onödigt att en sån trevlig ung kille ska dö.

Det visar än en gång hur skört livet är. En del hamnar i livskris genom en sån här händelse. Man funderar om livets mening. Man  kanske till och med blir rädd för att det ska hända en själv. Här är en kille som är vältränad och frisk, och så dör han i duschen av att hjärtat stannar. Vad är det som säger att hjärtat inte stannar på någon som är långt mindre tränad och man pushar sig för mycket. Jag måste säga att tanken slår mig ibland när jag är ute och springer och backen är tung och lång och hjärtat pumpar på. Men jag vet inte om det är rädsla för hjärtstopp eller om jag söker en anledning till att gå uppför backen istället :)

Miriam 19 år!

För 19 år sen fick vi Miriam. På engelska kallas födslovärkar för "going into labour". 1 maj på engelska är "Labour Day". Miriam är född i Amsterdam, Holland och barnmorskan vi hade var lite rolig som tyckte att det var ju rätt dag att föda.

Den dagen var en fantastiskt fin dag. Varmt och gott ungefär som det är idag. Inte hade vi anat att Miriams liv skulle bli så annorlunda än vad vi hade tänkt oss. Vi har förstått att Miriam är Guds speciella gåva till oss.Vi är glada, tacksamma och jättestolta över henne. 

Vi har hunnit fira lite. Frukost på sängen och Johan, Johan, Anna och Kinga har redan varit på fika.

Igår var det Valborgsmässoafton. Jag fick en fråga av en av våra afghanska vänner... vad firar vi med en brasa? 

När jag läste detta i Wikipedia, så tänkte jag "nästa år ska jag inte fira valborg". Det är ju lite läskigt. Nästa år får det bara bli vänner på middag, precis som igår. Svenssons och Möllers och vi... galet gäng, mycket skratt och mycket roliga minnen.

Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige,Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg, mot häxtro och onda andar, som uppstod efter hennes död år 779. Valborg blev förklarad som helgon den 1 maj (därav förr kallad Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med den germanska hedendomens på nämnda dag hållna vårfester, som av den kristna övertron stämplades såsom häxförsamlingar. Särskilt trodde man, att på Valborgsmässonatten (mellan den 30 april och den 1 maj) häxorna red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen avHarz, bekant bland annat genom den fantastiska scenen "Walpurgisnacht" i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen (med rop, skott och horn) och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa till sitt ursprung hedniska vårseder.^[1][2]