Varför?

Har den sista veckan funderat mycket på varför? Varför händer bra saker onda människor? Eller ännu värre varför händer hemska saker goda människor? Vari ligger rättvisan? Finns det någon rättvisa?
Varför beter den sig si och varför beter den sig så? Varför säger dom så? Varför, varför...

Det är en fråga som kan göra en tokig, speciellt när man känner att man inte får något svar. Man blir bara förvirrad och man går längre och längre in i kaoset som frågorna skapar. DÄRFÖR är det bra om man kan lämna frågorna därhän och acceptera att vissa frågor får man inga svar på. Hur många gånger har man inte ifrågasatt Gud och det han gör eller inte gör? Men det lönar sig inte att fråga, för man får ändå inga svar. Kanske är det bara så enkelt att vissa saker har inte vi något att göra med.

De senaste veckorna har varit rätt jobbiga för Miriam. Hon har haft rätt mycket anfall, hon sover ovanligt mycket och är allmänt nere. Vad fort man hamnar i "varför" läget. Helt plötsligt befann jag mig i sommaren 1997 då hon blev sjuk. Varför Gud? Vi som arbetar för Dig, varför kan inte Du beskydda oss? Varför tar det sån tid för Dig att göra henne frisk? osv osv osv. Men det jag har lärt mig genom åren, är att hon blir inte bättre bara för att jag frågar varför och hytter näven på Gud. Jag får backa direkt, så jag inte hamnar i frågornas förvirring, och tala ut att jag litar på Gud och att Han vet vad Han gör. Han har läget under kontroll, vilket jag sällan har känns det som.

"Han som flyttar berg utan att någon vet det,
och omstörtar dem i sin vrede,
han som får jorden att vackla från sin plats
och dess pelare att bäva,
han som befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
han som ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
han som gör stora och outgrundliga ting,
under som ingen kan räkna.”

Job 9:5-1 Om Gud!