Jag älskar mitt arbete!

I onsdags fick jag vara med om något exceptionellt. Min afghanska kompis, Farida, hade fått kallelse till migrationsverket i Kristianstad. Jag erbjöd mig att skjutsa henne. Hon var lite nervös, då hon inte visste varför hon var kallad dit. Väl framme så får hon frågan, "om din son skulle komma till Sverige, vill du att han ska bo hos dig?". Hon har alltså två söner någonstans i Europa, på flykt från kriget. Söner hon inte träffat på snart två år. Farida blev väldigt orolig, hon förstod inte varför de var så enträgna om att veta om hon vill bo med sin son. Dum fråga kan man tycka... klart att man vill bo med sitt barn, men att han skulle komma till Sverige lät alldeles för bra. Men det visade sig, när hon till slut sa ja till frågan som för Farida verkade hypotetisk, att man hittat hennes nu 16 åriga son. Han kom till Sverige för 10 dagar sen och finns i Borgholm. Åååh... vilket underbart ögonblick! Vi grät tillsammans och jag är så glad att jag fick vara med vid ett så speciellt tillfälle.

Från en sån känslosam stund direkt hem till glöggparty med smak av Oriflame. Vi var 7 tjejer och en kille. Vi gottade oss med god glögg och tilltugg samtidigt som vi delade livet med varandra och provade smink och shoppade julklappar. Så mysigt!

Torsdag började med samtal kring en kopp kaffe på Brödboden. Det blev inget stickande men ett härligt samtal med en ny väninna. Eftermiddagen ägnades åt Bibeln och Efesiebrevet 6. Det var min tur att undervisa om vapenrustningen. Det var rätt kul att sätta sig in i de olika delarna och jag tror att de som lyssnade fick någonting med sig. Om inget annat, så en bild av mig i cykelhjälm, reflexväst, gympaskor och snyggt bälte kring magen. Bibeln i ena handen och en ficklampa i den andra. Vad de symboliserar får du läsa om i brevet till Efesierna.

Idag är det fredag. Snart bär det av till psykologen i Eslöv för Miriams del. Under tiden hon är inne hos henne har jag ett samtal med en annan afghansk tjej som vill diskutera religion och hur det är att vara ung tjej i Sverige.Vi längtar till i kväll då vi bara får sitta i soffan och mysa. Vi saknar pappa Niclas men han kommer hem i morgon. Vi träffas i dörren för jag åker till Timrå över helgen för att planera vår resa till Väst Sahara i januari.

Visst har det varit mycket den här veckan, men det här är precis det jag älskar att hålla på med. Möta människor, hjälpa till där jag kan, undervisa i lagom mängd och fika tillsammans med nya och gamla vänner.