För 14 timmar sen lämnade jag Höör med tåg mot Stockholm. Det känns som en evighet sen. SJ som vanligt sena men inte tillräckligt för att få kompensation. Det finns några saker som irriterar mig så kopiöst (fråga min familj får du se). Det ena är när någon knappar på datorn så man tror att tangenterna är trasiga. Man måste liksom slå extra hårt. Speciellt mellanslaget. Det andra är när någon äter med öppen mun. Ni vet så där att man ser och hör. Båda dessa irritationsmoment hade jag bredvid mig på tåget. Den ena åt ju färdigt efter ett tag, men den andra skrev en rapport ( ja, jag tjuvkikade) som tydligen skulle vara färdig innan hon klev av tåget i Stockholm. Hon klev på i Alvesta!
Och nu är jag på kurs på kaggeholms slott. Ska lära mig om relationer, kriser och annat gällande familjer. Bland annat om att vara en bra ledare med tålamod, självbehärskning, överseende, tolerans etc... Undrar om jag hade reagerat annorlunda om irritationsmomenten hade varit på hemvägen istället... Nä, jag tror inte det.
Anne, det visar att du är människa, men jobbar på att göra ditt bästa. Tänker med glädje på vad du betydde (och fortfarande betyder) för mig/oss när vi träffades på Kaggeholm för 16-17 år sedan.
SvaraRaderaKram Anna-Greta
Tack Anna Greta! Många minnen från den tiden som kommer tillbaka, speciellt när jag möter Britt Sandberg. Hon är här och håller andakter. Kram till dig och hans
SvaraRadera