Vad viktigt det är att man ibland tittar på gamla minnen. Det är inte allt man kan skratta åt, men nog finns det mycket man kan vara tacksam över och många saker får en att gapskratta. Jag är glad och tacksam för mina minnessaker som påminner mig om min bakgrund, vart jag kommer ifrån och som jag kan visa mina barn. Träffade mina afghanska vänner häromdagen och frågade om de hade några bilder som visade på hur de hade det i sitt land. Det hade bara ett kort som de fått med sig. Jag såg hur ledsna de var och önskade att de hade fått mig sig mer. Jag tänker på de små barnen som aldrig kommer att se med egna ögon hur platsen ser ut, familjemedlemmar som fortfarande är kvar i landet. Sorgligt...
Apropå den afghanska familjen, så har kvinnorna i familjen varit hemma hos mig på kaffe. Det var viktigt att Niclas inte var hemma. Vi åt kladdkaka som Esther och hennes kompis hade bakat och pratade om Allah (Gud på arabiska). Mycket intressant. Det var en blandning av pashtu, danska och svenska och kroppsspråk. Men vi förstod varandra. Det var så härligt att se kvinnorna sitta i skräddarställning i vår soffa.
Ikväll bjöd Emelie oss och Sanfridssons på tre rätters middag. Hon lagade maten och tog sen Miriam och Esther till Malmö på McDonalds och bio. Så fantastiskt! Och gott!
Delicious! Thanx Emelie!
SvaraRadera/O&K
Vilken härlig bild på maten. Ser otroligt gott ut och är naturligtvis också. Vad duktig du är Emelie. Det du gjorde på kvällen med Miriam o Esther var ju toppen. Du är suverän Emelie. Kram farmor.
SvaraRaderaDet Bara vattnas i munnen! Nice! Andreas
SvaraRadera