Ytterligare perspektiv...

I måndags kväll var vi på middag hos våra afghanska vänner. De är 13 i familjen. Vi sitter och pratar om hur föräldrarna längtar hem till Afghanistan, hur svårt det är för dem och de största barnen att lära sig svenska. Hur de jagades av talibaner och hur talibanerna brände ner deras hus. Vi pratade om sonens 9 månader långa färd till Sverige. Det är som taget från en film.

Samma kväll får vi tillkalla vår kompis som är läkare. Miriam har svåra magsmärtor, hon bara ylar... men ett tryck på rätt ställe gjorde att allt kom upp i en hink. Hon kom inte iväg till skolan igår (heller).

Natten till igår får vi ett sms. Vår svägerska, som är fru till Niclas bror som dog i somras, miste sin mamma. Tungt för Gunilla och pojkarna.

Igår gick jag på ett hembesök här i Höör. En kvinna som har haft ett mycket tufft liv och som inte har något socialt liv. Att lyssna på henne och höra henne berätta om sitt liv, ger mig ett annat perspektiv på mitt eget liv. Det gör egentligen alla de här händelserna. Det finns liv utanför mina egna väggar och kyrkans väggar. Det finns människor som behöver hjälp, stöd, tröst, glädje, gemenskap, en kopp kaffe, en kram, ett leende... Jag behöver också allt det där, men jag har min familj, jag har vänner och jag har min kyrka. Men det är långt ifrån alla som har det så bra. Jesus gav oss ett uppdrag: "Gå därför ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar!" Hela världen börjar utanför min egen dörr. Alla folk inkluderar alla människor oavsett bakgrund, hudfärg och religion.