Integration

Igår satt jag med mina vänner Eva och Bahare och några andra och vi pratade om ett projekt "identitet, kyskhetskultur och rätt till eget liv". Om invandring och integration och bemötande och hjälp. Och våra attityder, vi som tar emot och möter dessa människor som är vilsna i en så fruktansvärt annorlunda kultur.

Jag hittade ett citat som så bra beskriver det jag drömmer om.

”Olof Palme drömde om en värld, där människor lever i fred – en värld utan atomvapen, kapprustning, krig och våld. Olof Palme drömde om en värld befriad från rasism och invandrarhat, en värld där människor kunde behandlas lika oavsett ursprung och hudfärg, religion eller kön. Olof Palme drömde om en värld befriad från hunger och svält, från sociala och ekonomiska orättvisor. Olof Palme drömde om en värld, där alla har en plats i gemenskapen – en värld med demokrati och frihet.”  (Thage G Peterson, Olof Palme som jag minns honom)

Det här var rätt länge sen och Palme fick inte se sina drömmar gå i uppfyllelse. Världen är om en sämre plats nu än vad den var då.

Vad ska vi göra? Min vän Bahare är kvinnofridssamordnare och människorättsaktivist och hon kämpar för våra medmänniskors frihet att välja den man vill gifta sig med, att unga tjejer inte ska rövas bort av sina släktingar för att giftas bort mot sin vilja, eller utsättas för hedersrelaterat våld.

Min vän Eva arbetar med att medvetandegöra kulturella skillnader mellan det gamla och det nya landet för nyanlända. Hon arbetar med att försöka få föräldrar från andra kulturer att förstå hur det svenska samhället fungerar och att det inte är ok att könsstympa flickor. 

Var passar du och jag in? Vad kan vi göra? Ja, det vi kan göra är att bemöta människor på samma sätt som Palme önskade att vi skulle bemöta varandra. Han lär ha sagt att det inte finns "vi och dom utan bara vi" Vad är det som säger att det inte är vi som är dom och dom är vi? 

Enklast är att alla är vi och vi är alla olika. Vi har ett jättejobb att göra. Olof Palme drömde "en värld där alla har en plats i gemenskapen". Oavsett vad man har för politisk läggning, om man gillar Olof Palme eller inte så har han rätt här. Låt oss skapa en gemenskap där alla har en plats.

Tacksam!

Igår sa jag usch idag säger jag tack! Ja, så fort kan det vända. Igår kväll fick Emelie ta Miriam till akuten igen. Smärtor och ryckningar som inte ville ge sig. Nu är gipset borta och en liten ökning av medicin och mycket sömn har gjort att Miriam är något bättre ikväll.

Jag är så glad för alla vänner som kom på kaffemingel idag. Hela trädgården var full med folk, solen sken och kaffet var gott. Men framförallt var gemenskapen varm och nya bekantskaper knöts.

Så ett usch blir snart ett tack när man får vara med goda vänner och man får tänka på annat. Dessutom fyller vår lilla hund ett år. Så visst finns det saker att glädjas åt. Eller som Miriam sa när jag tyckte att hon inte skulle ha solglasögonen på sig när det var mulet en dag "Solen finns där, man ser den bara inte för alla moln".

Nala några veckor

Nala 1 år

Usch!

Är tillbaka efter ett långt uppehåll. Bryr mig inte om att sammanfatta sista tiden, nästan ett helt år. Usch vad tiden går.

Usch också till den senaste veckan. Sådana här veckor undrar jag hur man orkade med så mycket förr, men då var man ju yngre i och för sig.

Förra söndagen började fantastiskt. En stor högtid för Nathalie och vår Esther. Det var dags för det efterlängtade dopet. Kyrkan var full av folk. Nathalie hade tagit med sig flera från sin släkt som aldrig varit i en frikyrka tidigare. En utmaning för Niclas som predikade, men han fick god beröm av våra gäster. "Jag lyssnade hela tiden" var det en som sa.

Efter gudstjänsten drog vi till Vaxsjön och hade världens finaste dop. Det är något speciellt att få döpa sin egen dotter. Vi är så stolta över Esther som tagit ett sådant viktigt beslut. Samma för Nathalie. En tjej som kom till kyrkan för första gången i augusti förra året. Och nu ville hon döpa sig. Fantastiskt! Släktingarna var rörda och sjöng med i lovsångerna.

Esther

Gäster

Nathalie 

Vi hann knappt bli färdiga med dopet då Miriam ramlar och slår sig rejält. På måndagen då vi fick åka ambulansen in till Lund så visade det sig vara en spricka i fotknölen. Fint gips sattes på och sen var det inte mer med det. Förutom att jag fick ställa in min del av Nyhemsresan. Niclas åkte själv. Samtidigt som han hade fantastiska samlingar så hade Miriam det kämpigt med både kramper och smärtor i benet.

Numera får man välj färg på gipset

Då undrar man ju förstås vad det är som gör att det blir så här. Man skulle kunna ifrågasätta Gud och sätta skuld på honom för att han inte beskyddar. Men den vägen har jag lärt mig att inte gå. Det lönar sig inte för man får ändå inga svar. Jag har lärt mig att förtrösta istället och be om styrka och kraft och nu också om massor med tålamod.

Niclas kom hem och berättade om hur bra samlingarna hade varit och vi såg fram emot att fira midsommar. Men det gick inte heller. Miriams onda fot och kramper gjorde att vi helt enkelt inte orkade. Och nu har vi haft värsta natten då vi inte har sovit speciellt mycket. Har det inte varit för Miriam, så har det varit att hunden vaknar och vill ut när Emelie drösar in klockan två, och vill inte komma in, sömnen infaller sig till slut vid fyra för att bli väckt av att Miriam behöver skjuts till toan, somnar precis, då krampar Miriam och behöver medicin. Äntligen får vi sova... inte då... så vi gav upp. Tidig frukost, och då infaller sig lugnet. Så vi somnar om på soffan, Niclas och jag. Utmattade som småbarnsföräldrar. Bara det att vi inte är unga längre och orkar inte lika mycket. Nu hoppas vi på en bättre dag.

Skickar med dagens visdomsord! Du väljer själv vem du lämnar nycklarna till!

Women who change the world photo